Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

Den livsstilen försvann inte med en gång. I Sverige var det relativt
vanligt med hembiträden i “bättre” familjer fram till slutet på 30-talet.
I de svenska filmlustspelen på 30-talet, som sågs av en stor del av
svenska folket, tilldrog sig hanlingen ofta i borgerliga över- och
medelklassmiljöer med pigor och betjänter i köksregionerna, där dock
överklassen till slut drog de kortaste stråna, det roliga fanns i löjliga
klassmotsättningar. Filmerna slutade ofta med att flickan “av börd”
efter långt motstånd från pappan fick “mannen av folket” och att pigan
med sina undangömda besparingar räddade den höge direktören från
konkurs.
Synen före första världskriget på det man kallade naturfolken
dominerades i de mer ekonomiskt utvecklade länderna av överlägsenhetskänslor,
och man såg nog naturfolken som dumma och efterblivna.
I den första ljudfilmen som gjordes i USA i slutet på 20-talet,
"“Jazzsångaren", uppträdde den vite Al Jolson sminkad til neger på ett
sätt som inte accepteras 1990 och som nu betecknas som rasistiskt
Judar hade rykte om sig att lura folk på pengar.
Trots allt förhärligande av krig som förekom före första världskriget
var många på det klara med att man borde undvika krig. På 1890-talet
började man konferenser i Haag med syfte att åstadkomma regler som
skulle hindra krig och befrämja samarbete. Den första fredskonferensen
hölls 1899 mellan ombud för 26 stater, den andra 1907 mellan
44 stater. På konferenserna lyckades man åstadkomma vissa konventioner.
Ur konfererserna utvecklades sedan Internationella domstolen i
Haag, som 1990 ingår i FN-systemet och har domare som utses av de
högsta FN-organen. Den avgör tvister mellan stater som erkänt domstolens
domsrätt och som undertecknat konventioner man dömer efter.
År 1914 kunde Haagkonventionerna inte hindra första världs-kriget.
Första världskriget, mellankrigstiden och and‚ra världskriget ses
ibland som ett enda stort krig med en tjugoårig vapenvila mellan krigen.
Hur som helst är de två världskrigen viktiga gränser i världshistorien.
Utdrag ur “Det svenska folklynnet” (1911)
“Det svenska folket är af oblandadt germanskt ursprung, och
svenskens utseende vittnar ock härom. Han är i regeln lång och
välväxt, har ljust hår, bred, hög panna samt blå eller grå ögon.
Hufvudskålens bildning är dolikocefal ehuru äfven brakycefala bildningar
förekomma - samt ortognat.
Svenskarna äro en af de resligaste nationer i världen. Möjligen stå
de i detta hänseende icke tillbaka ens för något annat af de civiliserade
folken. Medellängden för en svensk man vid uppnådda trettio à
trettiofem år utgör enligst nyaste beräkningar 170,8 centimeter.
Hvad folkupplysningen angår, torde vara allmänneligen kändt, att
samtliga de skandinaviska folken härutinnan intaga en mycket
fördelaktig ståndpunkt. För Sverige egendomligt är, att konsten att läsa
innantill i bok hos oss varit allmänt utbredd redan under flere
generationer. Häraf har hos Sveriges folk åstadkommits en andlig
mognad, som erbjuder en ovanligt solid grundval för fortsatt utbildning.
Å andra sidan saknas kanske till följd häraf understundom den
ungdomliga entusiasm för kunskapers inhämtande, som ofta träffas
hos nationer, där de stora massorna först nyligen hunnit fram till den
bokliga bildningens källor.
Generationer af vårt folk ha alltså redan införts i det uppfostrande
tankearbete, som läskunnigheten alltid medför. Gentemot detta står, att
landets vidsträckthet och glesa befolkning, väl också mångenstädeŸs
fattigdomen, medfört, att lifvet själft ej hos oss lämnar så många
tillfällen till andlig utbildning som i rikare och mera tätt befolkade
länder. Häraf sker, att den själiska utvecklingen ofta hos vårt folk
förefaller ojämn och ej har full förmåga att göra sig gällande i det
praktiska lifvet. En viss råhet i sinnet ligger ock ännu mångenstädes
kvar såsom ett arf fran flydda seklers oupphörliga krig - och kanske
äfven från den period af starkt utbredd dryckenskap, som
karakteriserade förra delen af det nyss tilländagångna århundradet.