Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

63. Från nationalstat till överstat?
Kommunikationer knyter ihop världen
Världsorganisation
Litteraturanvisningar
Bildkällor och fotografer
Register
INLEDNING
“ Världshistoria är till stor del en efterhandskonstruktion. Vi försöker
överblicka det som efter hand blir känt om de första årmiljonerna av
människans liv på jorden, den något fylligare kunskap vi har om de
följande tiotusentalen år och den väldiga faktamängd som står till buds
från de senaste århundradena. Ur det förrådet välj er vi ut sådant som
uppfyller åtminstone två villkor:
1. Det skall nu efteråt förefalla oss viktigt, dvs det skall ha påverkat
människors tillvaro och synsätt i något betydelsefullt avseende och
inte bara tillfälligt. Här förskjuts perspektivet oavbrutet. 1870 tyckte
människor åtminstone i Västerlandet, att Tysklands seger över Frankrike
var en världshistorisk händelse. Hundra år senare är vi kanske alltjämt
intresserade men tror knappast, att mänsklighetens öde ändrades
väsentligt av den episoden. Vår egen tids kriser och frågor, som i tur
och ordning dominerar nyhetsmedia, kommer också att sållas av tiden.
Få av dem blir kvar bland de viktiga.
2. Det som hör hemma i en världshistorisk framställning skall också ha
global betydelse, röra inte bara en vrå av världen utan direkt eller
genom sina långsiktiga verkningar jordens olika kontinenter och regioner.
Gustav Vasa var viktig i Sveriges historia, Gandhi säkert i Indiens,
men bara Gandhi hör hemma i världshistorien, eftersom hans ideal har
lyst klotet runt.
Men naturligtvis blir vi aldrig ense om vad som är viktigt, varaktigt
och globalt, framför allt inte i fråga om enstaka händelser och enskilda
individers insatser. Däremot finns knappast någon som inte anser konsten
att metodiskt bruka jorden och att producera industriellt som några
av de stora märkena i världshistorien. Människan själv i praktiskt taget
alla tider och trakter har också fäst ett oerhört avseende vid sitt förhållande
till den del av tillvaron som faller utanför vår kontroll:
usprunget, döden, rättfärdigheten. Inte mycket har därför påverkat
historien så djupt som de stora religionerna.
I en världshistoria måste vidare allt som har med kommunikation att
göra vara väsentligt. Både produktionsförhållanden och religion kommuniceras
naturligtvis; idéerna, idealen, metoderna sprider sig sakta
eller hastigt. Men därjämte är de direkta mötena mellan olika regioners
människor starka sammanhållande band i en framväxande världshistoria:
handelns, upptäckternas, missionerandets, infiltrationens, invandringarnas,
erövringarnas kommunikationer ger efter hand alla
människor en handgripligt gemensam världshistoria.
I grova drag är detta de urvalskriterier som har använts för denna
världshistoria. Det som fångas i detta nät är förhoppningsvis hårddata,
sådant som de spår det förgångna lämnar efter sig tillåter oss att veta
med ett stort mått av säkerhet. Man har länge ansett att historikern bör
nöja sig med spåren i skrift, så att berättelsen egentligen inte börjar
förrän med skrivkonsten och de bevarade skriftliga dokumenten. Det
som ligger före hieroglyfema och kilskriften bör historikern lämna åt
akeologerna att rekonstruera och tolka. Som praktisk arbetsdelning i
forskningen har detta fortfarande sin giltighet. Men en historia som
skulle börja mitt uppe i de skrivkunniga högkulturema och lämna
100000 tidigare generationer åt förordet eller helt enkelt därhän, det
vore en omvänd torso, ett huvud utan kropp.
Historikern måste börja med att låna friskt från arkeologen.”