Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

li fossilerade. Chanserna att de ska komma upp till ytan igen i
oskadat skick är ännu mindre. Även om ett fossil skulle klara alla
dessa hinder så måste det hittas och identifieras innan det vittrar
sönder och de ovärderliga upplysningarna det kan ge går förlorade.
Fossilerna visar att när växter och djur väl hade börjat leva på jorden
så utvecklade de förvånansvärt många former. Fossilerna visar också
att nästan alla de arter som en gång levt på jorden har dött ut och att de
för det mesta har ersatts av andra arter. Livets historia är en berättelse
om förändring, ständig variation och ett förbluffande överflöd. Varför
all denna variation? Vilka mekanismer skapar denna genetiska rikedom?
De flesta organismer reproducerar sig sexuellt. Deras avkomma är
resultatet av en kombination av DNA, de jättemolekyler som bär
genetiska anlag från båda föräldrarna. Avkommans nya kombination
av anlag kan ibland frambringa helt nya egenskaper eller mutationer,
var och en något annorlunda än föregående. En del kombinationer
passar inte i en viss miljö och organismen kommer att dö utan att
fortplanta sig. Andra kombinationer är framgångsrika och generna
kommer att föras vidare till nästa generation. Så småningom kan de
genetiska förändringarna bli så många att en helt ny art har utvecklats.
Utvecklingen av en art sker över väldigt många generationer. Arterna
utvecklas och anpassar sig till de nischer där de har funnit föda och
skydd. Många geografiska omvälvningar och klimatförändringar har
emellertid skett i vår planets historia och på så sätt kan evolutionen bli
ett tveeggat svärd. En alltför specialiserad art är mycket sårbar om
miljön plötsligt förändras. En dramatisk klimatförändring kan göra att
ett viktigt födoämne försvinner eller att en ny parasit eller ett nytt
rovdjur plötsligt får bättre livsvillkor. Om en art då är alltför specialiserad
och inte kan anpassa sig till förändringarna i miljön riskerar den
att dö ut.
Dinosaurierna, som fanns i en mängd olika former, utvecklades under
en enormt lång tid. I 140 miljoner år dominerade de jorden. Plötsligt
minskade de drastiskt i antal och dog ut. Vi vet inte vad som gjorde att
de försvann. En teori är att en komet träffade jorden och förändrade
klimatet radikalt. Andra tror att dinosaurierna bar på fröet till sin egen
undergång genom att bli alltför specialiserade och oförmögna att klara
ens små variationer i miljön. Vad som är mest förvånande är att de
försvann på en så kort tid som 40 000 år. När dinosaurierna var borta
kunde däggdjuren breda ut sig över nya områden och ett stort antal nya
arter utvecklades därmed, bl a de första primaterna.
Våra förfäder aporna
För ungefär 40 miljoner år sedan täcktes större delen av jorden av
regnskogar och klimatet var varmt och fuktigt. Dinosaurierna hade
försvunnit och andra arter hade fått större livsrum. Däggdjur hade
funnits i åtminstone 140 miljoner år och de började nu delas upp i en
mängd olika arter, mest små pälsdjur som till skillnad från reptilerna
kunde hålla en konstant kroppstemperatur även under perioder med
stora omsvängningar i klimatet.
Vi flyttar nu vårt intresse till en liten grupp däggdjur som kallas
prosimier, små djur med lång nos som liknar vår näbbmus. De var de
första djuren som hade egenskaper liknande de senare primaternas.
Vad som skiljde dem från de andra däggdjuren var att de började leva i
träden. Under utvecklingens gång har till synes små förändringar i
levnadssättet haft oproportionerligt stor betydelse om man ser dem
lösryckta ur sitt långsiktiga sammanhang. Livet bland trädtopparna
måste ha inneburit en stor omställning för prosimierna. När de inte
längre hade fast mark under fötterna måste de lära sig bedöma
avstånden mellan grenarna och hur starka grenarna var. De började
använda både händer och fötter för att förflytta sig. Anpassningen tog