Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

virkesindustrins behov. Återplantering görs endast på 2,5% av den
areal som avverkas årligen och man gör inte mycket för att förbättra
situationen.
Mer än en tredjedel av jorden är redan förtorkad och öknarna fortsätter
att breda ut sig. En minskad bördighet på grund av kalhuggning,
övergödning och dålig konstbevattning påverkar livsbetingelserna för
över 600 miljoner människor i världens fattiga regioner.
Problemen blir större och mer akuta på grund av befolkningsexplosionen.
Under de senaste 150 åren har jordens befolkning vuxit från
omkring 1 miljard till drygt 5 miljarder. Man räknar med att befolkningen
år 2000 ska vara 6 miljarder. Under en relativt kort tid har
energi- och råvaruförbrukningen, urbaniseringen, slit- och slängkonsumtionen
och föroreningarna ökat i allt snabbare takt. Vi ser nu att
utvecklingen har ödesdigra effekter på naturen omkring oss. Vad vi
inte ser ännu är den samlade effekten av den påverkan som vi utsätter
vår jord för i dag.
Människan, med sin unika intelligens, har uppnått kunskaper som ger
henne makt över världen. Vi ser naturen som en självklarhet som kan
exploateras och plundras. Vi utnyttjar vår planets resurser på ett
hänsynslöst sätt. Om vi fortsätter så här är det risk för att vi i framtiden
råkar in i en kris som är mer omspännande och förvirrande än
någon vi tidigare har upplevt. Om vi inte försöker finna lösningar på
de globala problemen kan det inträffa redan under våra barns livstid.
Framtidsperspektiv
Tänk dig att jordens hela utvecklingshistoria, 4600 miljoner år, är
sammanpressad i en människas livstid, 70 år. Människan skulle då
bara ha existerat under de senaste 14 timmarna. Jordbruket, konsten,
religionen, den industriella revolutionen, två världskrig och högteknologin
skulle bara ha funnits under de senaste 90 minuterna. Mätt med
evolutionens mått är människans tid på jorden bara en bråkdel av
dinosauriernas era. Ändå har vi under denna korta tid orsakat nästan
lika många förändringar på jorden som alla de tidigare tidsåldrarna
tillsammans. Det kan därför vara på sin plats att fråga sig om vår tid
verkligen ska kunna bli lika lång som dinosauriernas.
99% av alla de arter som har levt på jorden är utdöda. För mänskligheten
är det inte fråga om en biologisk, utan om en social och kulturell
utveckling. Vår intelligens gör en snabb utveckling möjlig. Den tillåter
oss också att förstå världen omkring oss och att i någon mån kritiskt
granska vårt eget beteende och försöka förutsäga vart det leder oss.
Jordens framtid som planet är beroende av solens framtid som stjärna.
Vi kan vara säkra på att solen kommer att finnas kvar många miljoner
år. Det är inte förrän vätet i solens kärna tar slut och solen blir en röd
jättestjärna som livet på jorden inte kan fortsätta.
Vi utvecklades under den senaste istiden och vår civilisation kom till
under den interglaciala tid som började för endast 13 000 år sedan. Det
är troligt att det under de närmaste 100 000 åren kommer att bli
ytterligare en eller flera istider. Vi kan också räkna med framtida
geologiska förändringar på grund av kontinentaldriften. Men än viktigare
är att vi genom våra kunskaper i fysik och kemi kan se vilka
förändringar vi redan har orsakat i den ömtåliga balansen i jordens
ekosystem.
Sedan vi började med jordbruk, och än mer sedan den industriella
revolutionen inleddes, har vår inverkan på atmosfären och på naturens
kretslopp varit enorm. Jordbruksmetoderna (kalhuggning, uppodling
av nya områden, monokulturer, användning av konstgödsel och
bekämpningsmedel) har förändrat en del av de viktiga kemiska
kretsloppen, särskilt har de ökat mängden kväve och koldioxid och
minskat mängden syre i atmosfären. Samtidigt har industrin bidragit
till obalansen genom att bränna fossila bränslen och skapa mer gaser
och svavel medan de också förorenar floder och sjöar.