Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

Kina.
Sovjetunionen erkände 1945 kuomintangledaren Chiang Kai-shek
som Kinas ledare och alltså inte kommunistledaren Mau Tse-tung,
vilken inte följde direktiven från världskommunismens ledare Stalin.
De gamla striderna mellan Kuomintang och kommunisterna fortsatte
efter 1945 och 1948-1949 utkämpades dem emellan ett stort fältslag,
där Chiang Kai-shek förlorade. Han begav sig till ön Taiwan (Formosa)
och blev president i en regim som gjorde anspråk på att representera
hela Kina. I det stora Kina på fastlandet grundade Mao 1949
Folkrepubliken Kina med Peking som huvudstad. Kinas plats i FN, i
generalförsamlingen och i säkerhetsrådet, besattes av Taiwan. Folkrepubliken
Kina hindrades många år av USA att bli medlem av FN,
men 1971 övertogs Kinas plats i FN av folkrepubliken.
I Maos Kina börjades en modernisering och industrialisering av
landet. Motsättningarna mellan Kina och Sovjetunionen ökade.1964
provsprängde Kina sin första atombomb, 1967 sin första vätebomb.
Åren 1966-1969 bedrev Mao en “kulturrevolution” en renlärighets-och
utrensningskampanj som syftade till att utplåna som han menade
borgerliga, kontrarevolutionära och revisionistiska tankar och vanor.
Maos “lilla röda” bok var vägledande. Revolutionen avbröts av en
partikongress 1969. USA-presidenten Nixon besökte Kina 1972 och
gjorde vänskapliga överenskommelser med Mao, bl a som ett led i
försöken att minska sovjetkommunismens maktställning.
1973 började “de fyras gäng” under ledning av Maos hustru försöka
återinföra kulturrevolutionen, Mao var då gammal. De lyckades inte.
Mao dog 1976 och därefter modifierades hans dogmatiska kommunistiska
politik kraftigt. I det sammanhanget dömdes Maos änka i
en rättegång för övergrepp under Maos tid. Det kinesiska samhället
liberaliserades, men folket tycks ha gått för fort fram i liberal riktning
för att passa makthavarna. Studenter m fl protesterade mot regimen bl
a på Himmelska fridens torg 1989 och då slog regimen tillbaka med
vapenmakt, något som fördömdes över hela världen.
Japan.
Japan var bland förlorarna i andra världskriœget och ställdes under
ledning av USA-generalen MacArthur. I Överenskommelser vid
krigsslutet skulle bl a krigsförbrytare bestraffas, Japan demilitariseras
och ombildas i demokratisk liberal riktning. Stora bank- och industrikoncerner
skulle upplösas mm. Vissa delar av territorier som tidigare
behärslats av japanerna skulle avträdas, bl a skulle Korea bli en egen
självständig stat och vissa områden överlämnas till Sovjetunionen och
USA. Kejsarinstitutionen fick vara kvar, men med starkt begränsad
makt, styrelsen blev parlamentarisk. Såsmåningom avvecklades de
amerikanska kontrollorgaren. Japan har efter svårigheter i början utvecklat
sig till en av de ekonomiskt starkaste staterna i världen.
Korea, Filippinerna, Afghanistan mm.
Korea skulle bli en stat, men ockupationsförhållandena i slutet på
kriget ledde till bildning av två stater med 38e breddgraden som gräns,
Demokratiska folkrepubliken Korea i norr och Republiken Korea i
söder. Nordkorea öppnade erövringskrig mot Sydkorea 1950 och FN
med trupper från många länder, främst USA ställde sig på Sydkoreas
sida. Det slutade 1953 med oförändrad gräns sedan Kina också varit
med i kriget. Omkring 6 miljoner människor dödades i Kriget, varav
ca 3,5 civila. Koreakriget skakade världen.
Filippinerna var USAs koloni fram till 1946 då där blev en självständig
republik. Ferdinand Marcos blev president 1965, missbrukade
grovt sin ställning för egen vinning, valdes bort 1986 och måste fly.
I Stilla havet har efter andra världskriget bildats ett antal relativt små
självständiga stater. I bergstrakterna mellan Kina och Indien har förekommit
konflikter och förändringar, bl a i Kashmir och i Tibet som
kineserna ockuuperade1951. Tibets Dalailama flydde ur landet , 1959.
Afghanistan var en monarki, blev republik1973 och fick1978 en
kommunistisk ledning som dock hade svårt hävda sig. Sovjetunionen
sände in trupper i landet som hjälp till kommunisterna. Västmakterna
protesterade och de sovjetiska trupperna drogs långt om länge tillbaka.