Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

Att resa i gamla tider
l VÅRT LAND
Efter istiden
Den stora inlandsisen lämnade många
spår efter sig. Vårt land blev rikt på sjöar,
som bildades, då isen smälte bort. Smältvattnet
bearbetade stenar och grus under
isen. Grus och sand fördes bort med floder,
som rann från isen ut till havet. Där
sjönk det till botten och formade långa
åsar, som nu på många håll sträcker sig i
nord-sydlig riktning.
På åsarna och i skogen
På åsarna har människorna alltid kunnat
färdas snabbt. Regnvattnet rann fort bort
genom den porösa sanden. Sämre var det
att ta sig fram på de leriga slätterna. De
var odikade och därför oframkomliga
stora delar av året.
Storskogarna var tillhåll för rövare som
anföll de resande. Utlänningar har berättat
om besök i Sverige under medeltiden.
Det var ett riskabelt äventyr att ta sig
upp från Skåne till Mälarbygden.
På sjöarna
På sjöarna kunde man färdas både sommar
och vinter. Människorna använde
båtar mycket tidigt. Att färdas på sjön
var lätt. Också under vintern, då isen låg,
var sjön den bästa förbindelseleden.
l FRÄMMANDE LÄNDER
Till lands
Husdjuren har länge varit människan till
god hjälp under resor. Ibland har djuren
tjänstgjort som dragare, ibland som riddjur.
Kamelen har sedan gammalt varit människans
följeslagare under långa och besvärliga
resor i Asien och Afrika. Den
lastades med tunga varor. Redan för flera
tusen år sedan gick långa rader kameler
från Indien till Medelhavet med dyrbara
laster. Det långa kamelföljet kallades
karavan.
Oxen användes också till transport av
tunga varor. Den var även nödvändig i
jordbruket. Det hände att man mätte rikedom
i ett antal oxar. När man började
använda mynt, förekom det att dessa präglades
med en bild av en oxe.
Hästen har länge varit det viktigaste
riddjuret. Den kom från Asien och blev
snart nödvändig för resor i Europa. Under
medeltiden var det omöjligt att färdas en
längre väg till lands utan häst.