Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

den nye kungen för reformationen. Men
kungen ville inte införa någon ny lära.
Han gillade dock Luthers mening, att
kungen skulle vara kyrkans överhuvud i
stället för påven.
Gustav Vasa insåg att det fanns möjligheter
att komma åt kyrkans rikedomar.
Riksdagen i Västerås 1527
Sverige var ett fattigt land, när Gustav
blev kung. Befrielsekriget hade kostat
mycket pengar. Det gick inte att pressa ut
mera skatter. Men pengar behövdes, framförallt
för att betala skulden till Lybeck
för de fartyg Gustav fått låna.
Det fanns rikedomar i landet. Kyrkan
hade stora jordegendomar och dessutom
mängder av silver- och guldkärl och andra
dyrbarheter. Allt detta kunde säljas. Men
påven bestämde över kyrkans egendom,
och kyrkan var skattefri. Kung Gustav var
ense med lutheranerna om att staten
skulle få ta hand om det kyrkan ägde.
Men han behövde folkets stöd för att
kunna lägga beslag på kyrkans ägodelar.
Han sammankallade därför en riksdag
till Västerås 1527. För riksdagsmännen
talade han om hur svårt läget var, och att
han måste ha pengar.
Biskopar och präster ville inte ge
kungen någonting alls. Bönderna var
rädda för att bli osams med kyrkans folk.
Adelsmännen var tveksamma. Men de
lockades av kungen med att de skulle få
tillbaka en del gods, som deras förfäder
skänkt till kyrkan.
Endast borgarna stod från början på
kungens sida. De förstod nämligen, att
hans förslag kunde betyda skattelättnad
för dem.
Kungen kunde genomdriva sin vilja
först sedan han hotat med att avgå.
Resultatet av riksdagen
Riksdagen beslöt att biskoparnas, domkyrkornas
och klostrens överflödiga inkomster
skulle gå till staten. Staten kallas
ibland också "kronan". Man bestämde
vidare att Guds ord skulle rent och klart
predikas.
Besluten i Västerås betydde att det var
slut med det andliga ståndets skattefrihet.
Kyrkan hade dessutom förlorat sin självständighet.
Kungen var nu dess högste
ledare.
Den katolska läran blev inte avskaffad.
Klostren fanns kvar som förut, men det
blev med tiden allt färre munkar och
nunnor. Vadstena kloster upphörde inte
förrän i slutet av 1500-talet.