Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

Under den har tiden växte fram en samhällsklass av rika köpän bl a i
Holland och Venedig, vilka började bygga monumentala byggnader åt
sig. Tidigare bestod det monumentala byggandet huvudsakligen av
kyrkor och furstepalats o d.
Gotiken övergick i Italien i början av l400-talet i renässansstilen, i
vilken delar av det gamla romarrikets byggnadskonst kom till
användning. Renässansstilen spred sig sedan till resten av Europa.
Stilen övergick i den dramatiska barockstilen påbörjad i Italien på
l600-talet. Den gjordes sedan sirligare i rokokostilen på 1700-talet,
påbörjad i Frankrike.
Rokokon var en slutpunkt i byggnadskonstens utveckling i västerlandet
sedan romarrikets fall. De överdådiga byggnadsverken under
barocken och rokokon var uttryck för den oinskränkta furstemakten. I
och med upplysningstidens ideer, den franska revolutionen 1789 och
slutet för furstarnas makt började en ny tid som i byggnadskonsten tog
sig uttryck i den enklare nyklassicismen.
Fram till och med 1700-talet gällde byggeriet enkla bostäder o d för
gemene man huvudsakligen på landsbygden och större magnifika
anlägœgringar: kyrkor och palats o d för furstar och storgodsägare o d.
Fr o m 1800-talet fick byggandet en annan inriktning. Städerna växte
och det behövdes mer än förr byggnader för industri och handel ,för
utbildningsväsendet och sjukvården etc. Till en början, hela 1800-talet,
lät man byggen för de nya ändamålen få arkitektoniska dräkter som
påminde om gamla furstepalats o d, men i början av 1900-talet blev
det klart att det var meningslöst att efterbilda gamla stilar med anor
från det gamla romarriket. Det var funktionalismen som kom omkring
1925 och i den var byggnadernas användning utgångspunkt för
formgivningen och inte gamla fördomar om hur husen skulle se ut.
Funktionalismens genombrott har natturligtvis samband med demokratins
genombrott. Funktionalismen innebär ett byggande för hela
folket och inte bara för mäktiga och rika.
Industrin och utvecklingsprocesserna.
Genombrottet för den fabriksmässigt bedrivna industriproduktionen i
stor skala började i England i slutet av 1700-talet och början av 1800talet,
i Sverige betydllgt senare och senare än i flertalet västeuropeiska
länder. Industrialiseringen satte stark prägel på utvecklingen
men var bara en av många utvecklingsprocesser som hakade in i alla
andra processer sedan tidernas begynnelse.
Industrierna byggde mycket på teknologiska uppfnningar av olika
slag och tlllverkade varor för konsumtion och produktion, som var
hjälpmedel i människornas många olika verksamheter. De behov
industrivarorna täckte hade dessförinnan tillfredsställts på andra sätt.
De första människorna strövade omkring efter föda, de åt bär och
frukter o d, jagade och fiskade och sökte skydd i grottor och håligheter
eller gjorde tak av grenar och blad. Såsmåningom blev de bofasta
jordbrukare, hade boskap och byggde hus. De vävde av ull och
lin. De slöt sig samman i grupper för att hjälpa varandra i det dagliga
arbetet och vid försvar. De gick också ut för ett ta av varandra. D#e
skaffade sig redskap och för att tlllverka och reparera behövde de
materia1 av olika slag och andra redskap. I större grupper kunde man
specialisera sig: några byggde hus eller gjorde redskap, andra blev
krigare etc.
När grupperna blev större behövde man mer transportmedel för
människor, varor och meddelanden. För uppvärmning, belyning, matberedning,
tlllverkning och transporter behövdes mer kraftkällor.
Elden gav både värme och ljus. Oxar drog plogar och hästar spändes
för vagnar. Somliga saker kunde man i grupperna inte klara själva,
man bytte och reste långa vägar för attt byta och hämta hem. Man kom
överens om mynt. Såsmåningom förlade man handel och hant-verk
som berörde många och gemensam administration o d tlll särskilda
platser, städer.
Under det dagliga slitet fanns en längtan efter vackra och behagliga
ting. Man prydde sig med smycken. När man vävde gjorde man