Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

Danmark. De kunde känna sig friare då,
än om de hade en kung som bodde i
Sverige. Kyrkans män hade också intresse
av att rikena höll ihop så att freden bevarades.
Men samtidigt fanns det många, som
ville, att Sverige skulle vara ett fritt land.
Ledare för dessa moståndare mot unionen
blev riddaren Karl Knutsson Bonde. Han
valdes till kung.
Under striderna med unionsvännerna
blev han flera gånger störtad. Vid sin död
1470 hade han varit kung tre gånger.
Sten Sture blir riksföreståndare
Efter Karl Knutssons död blev Sten Sture
ledare för motståndet mot unionen. Han
nöjde sig med titeln riksföreståndare. Det
betydde att han bara skulle leda landet i
kungens ställe.
Slaget vid Brunkeberg
Den danske kungen seglade med en
krigshär till Stockholm för att besegra
Sten Sture och hans anhängare bland
svenskarna. Danskarna hade stöd av
många svenska stormän och deras bönder.
På Brunkebergsåsen, som går genom
Norrmalm i Stockholm, utkämpades stri-
den. Den kallas i historien slaget vid
Brunkeberg. På båda sidor stred både
svenskar och danskar. Den danske kungens
trupper hade förskansat sig uppe på
åsen. Sten Sture och hans krigare kunde
inte erövra deras ställningar. Men när
Sten Sture lyckades få fienderna att dra
sig ner på jämn mark, blev de slagna.
Under flykten tillbaka till skeppen led de
stora förluster. Sten Stures män hade nämligen
underminerat en bro, som de flyende
skulle över. Bron brast och många omkom.
Detta hände år 1471.
SAMMANFATTNING
Drottning Margareta regerade över
alla de tre nordiska länderna. Under
Erik av Pommerns tid tillsattes utländska
fogdar. Svenskarna gjorde
då uppror under Engelbrekts ledning.
Ett riksmöte sammankallades till
Arboga 1435 — troligen vår första
riksdag.
Efter Engelbrekts död fortsatte
unionsstriderna. Ett avgörande slag
utkämpades vid Brunkeberg år
1471.