Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida
Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida
Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Danmark <strong>och</strong> Norge<br />
Svear <strong>och</strong> götar enades till ett enda rike.<br />
Ungefär samtidigt skapades två riken i<br />
västra Norden,<br />
Danmark kom att bestå av Jylland,<br />
Själland <strong>och</strong> de många danska öarna.<br />
Men Halland <strong>och</strong> Skåne hörde också dit.<br />
Det fanns goda sjöförbindelser mellan<br />
ulla dessa bygder. Folket hade lätt att<br />
fura med båt från den ena bygden till<br />
den andra. Kungen kunde sända skepp<br />
ined män, som uppbar skatt <strong>och</strong> höll<br />
ordning i riket. Blekinge hörde först till<br />
Sverige men kom senare att tillhöra Danmark.<br />
Norge var ännu mera uppdelat. Alla<br />
dalgångarna kring fjordarna var bygder,<br />
som skildes åt av höga fjäll. Men också<br />
liar var havet den bästa vägen mellan<br />
människorna. Så är det fortfarande på<br />
många ställen i Norge. Landet kom ändå<br />
att lyda under en enda härskare. De hövdingar,<br />
som inte ville lyda honom, tyckte<br />
inte att de kunde leva i landet. De seglade<br />
därför till Island. De slog sig ner där<br />
(x-h slöt sig ihop till ett rike. Men någon<br />
kung skaffade de sig inte.<br />
Runorna<br />
När nordborna träffade folk från Södern<br />
lärde de sig skriva. De såg, hur de främmande<br />
folken hade tecken, som de skrivkunniga<br />
använde <strong>och</strong> kunde tyda. Dessa<br />
tecken ändrade de om, så att de gick att<br />
skära in i trä. Rundade streck gjordes raka<br />
<strong>och</strong> vågräta streck gjordes sneda för att<br />
de inte skulle sammanfalla med träets<br />
fibrer. Tecknen kallades runor. Från<br />
början hade man 24 runor.<br />
Senare lät man flera ljud tecknas med<br />
samma tecken. Då behövdes bara 16.<br />
Man använde ofta bokträ att skriva på.<br />
En runstav av detta trä kallades en bokstav.<br />
Senare fick tecknen själva detta<br />
namn: bokstavar eller bokstäver.<br />
Man "skrev" på sten<br />
Men man förstod, att trä snart skulle<br />
multna sönder. Ville man ha skrift, som<br />
skulle kunna läsas i framtiden, måste<br />
runorna ristas in i sten. Att hugga runorna<br />
i en sten var svårt. Bara några få kunde<br />
den konsten. De fick göra inskrifter<br />
på gravstenar. En sådan talade om vem<br />
eller vilka som låg i graven <strong>och</strong> vad de<br />
hade gjort för märkvärdiga gärningar under<br />
livstiden. Runstenen berättade om striderna<br />
de varit med om, var de stupat,<br />
vem som rest stenen osv.
Change language