5536 årsrapp_sista_def.indd - Mistra

stor del av kvoten, som står till de berörda fiskarnas
förfogande.
• en beskrivning av de olika grupperna av fiskare
Utövas fisket i förvaltningsområdet huvudsakligen
av en enhetlig grupp av lokala yrkesfiskare,
är det frågan om flera grupper av yrkesfiskare eller
står fritidsfisket för en stor del av fångsterna? I
det första fallet kan man organisera en ”engruppsförvaltning”,
i de övriga blir det frågan om ”flergruppsförvaltning”.
Fiskarnas olika intressen i fisket gör det svårare
att identifiera förvaltarna än vad fallet är med
ägarförvaltning. Personer som inte fiskar nämnvärt
och icke-lokala fiskare måste uteslutas från förvaltningen.
Att låta en lokalt dominerande grupp,
t.ex. yrkesfiskare, representera alla fiskare och/eller
inskränka andra gruppers fiske kan å andra sidan
leda till konflikter mellan grupperna och därmed
minska förvaltningens effektivitet.
Finns det många grupper av fiskare måste
gruppernas representation i förvaltningen och sättet
att fatta beslut bygga på regler som medför att
inte någon av grupperna blir helt utan inflytande.
Den stora fördelen med brukarförvaltning är i
det ideala fallet att alla som fiskar i förvaltningsområdet
också deltar i förvaltningen. Risken för
ointresserade och okunniga förvaltare är därmed
mindre än vad fallet är vid ägarförvaltning. Brukarförvaltning
är flexibel och kan anpassas till flera
olika fiskargrupper och till ekosystemets, resursens
och det lokala kustsamhällets egenskaper.
Det finns idag många utländska exempel på
lokal brukarförvaltning av kustfiske men få svenska.
Tidigare var det dock vanligt att fiskarna
lokalt fördelade fiskemöjligheterna i rum och tid
och begränsade fisket för att hålla priset uppe. I
Bohuslän t.ex. har fiskarna ofta organiserat sig i
fiskelag omfattande ett fiskeläge för att diskutera
gemensamma problem och utforma regler för fisket.
Räkfiskarna i Koster-Väderöområdet byggde
tidigt upp ett detaljerat system för hur fisket fick
bedrivas, och det fungerar fortfarande. Ett försök
med brukarförvaltning i regional skala pågår sedan
några år tillbaka i Norrbotten, där trålfisket efter
siklöja i skärgården förvaltas av fiskarna med stöd
av Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund och
under Fiskeriverkets kontroll.
Gemenskapsförvaltning
I övergångarna från ägarförvaltning till brukarförvaltning
till gemenskapsförvaltning av kustfiske
sker en utvidgning av antalet intressenter. I gemenskapsförvaltning
kan det vara hela lokalsamhället,
alltså inte bara ägare eller alla som fiskar utan också
de som inte direkt nyttjar resurserna, såsom lokalt
boende eller de som representerar vissa speciella
intressen, som naturvårdsintressen eller det övergripande
intresset att upprätthålla levande kustkommuner.
Gemenskapsförvaltning är en form, i
vilken lokala gemenskaper tar ansvar för en resurs
eller ett ekosystem för att säkra lokala intressen.
Eftersom det idag finns många sociala och ekonomiska
olikheter inom de lokala gemenskaperna, är
det svårt att lösa intressekonflikter, att bygga förtroende
och skapa samarbetsvilja. Styrkan hos gemenskapsförvaltningen
är samtidigt dess svaghet;
ett deltagande av alla viktiga intressenter gör det
svårt och ibland omöjligt att tillgodose alla motstridiga
intressen. En lösning är då att på olika sätt
kompensera de intressen som inte kan tillgodoses.
Kustmiljöns framtid
37