5536 årsrapp_sista_def.indd - Mistra

områdets resurser. Tätortsbefolkning, sommarboende
och fritidshusägare, turister och turistnäring,
fritids- och sportfiskare, miljörörelser formar nya
sociala grupper som huvudsakligen har ett konsumtionsintresse
och ibland ett bevarandeintresse
som avviker från tidigare produktionsorienterade
intresset för kustområdets naturresurser.
Jordbruk och fiske är inte längre viktiga enbart
som matproducenter utan även för att de upprätthåller
ett varierat odlingslandskap och ett småskaligt
kustfiske. De tillfredställer både rekreations-
och miljöintressen och medverkar till en levande
kust och skärgård och förstärker den lokala ekonomin.
I samband med denna förändring växer det
fram försörjning i nya former som mångsyssleri.
Det är inte längre möjligt att bygga resursförvaltning
bara på traditionella brukargrupper som yrkesfiskare
och bönder. Det är svårt att se konkreta
gemensamma intressen hos de många, rörliga och
delvis säsongsbundna grupper som finns i kustregionerna.
Huvudsakligen är det kommunala institutioner,
kustplanering och kustförvaltning som får ta
ansvar för de nya intressenternas anspråk och aktiviteter.
Kommunerna måste förbereda sig på att
hantera de problem som uppstår genom ett alltmer
varierat bruk av kustområdets resurser än tidigare.
De konflikter som uppstår längs kusten är
oftast intresse- och värdekonflikter mellan flera
grupper av intressenter och resursbrukare och i
mindre grad konventionella målkonflikter mellan
olika myndigheter och samhällssektorer. Motsättningar
mellan gamla och nya resursbrukare måste
bearbetas under diskussion och konflikthantering
för att det ska uppstå kompromissvilja och sam-
förstånd i bruket av kustens resurser. Konflikter
och konflikthantering är en ofta missuppfattad och
negativt värderad del i resursförvaltning. Genom
målmedveten och professionell hantering av konflikterna
skapas i ett flertal fall ett förtroende som
leder till samarbete.
För att skapa hållbar utveckling i kustområdet
måste kommunerna i sitt utvecklingsarbete i allt
högre grad öka förståelsen för förändringarna i
kustbefolkningens ekonomi och försörjning, producent-
och brukarroller. Därtill krävs i arbetet
med lokala utvecklingsstrategier bl.a. en förstärkning
av och respekt för den lokala kunskapen om
resurser, resursbruk och produktion. Denna har
ofta marginaliserats av myndigheterna med stöd av
forskningsresultat och lett till onödiga konflikter.
Många försök till en mer samordnad förvaltning
under det senaste decenniet har misslyckats.
Det finns fortfarande en sektoriell splittring med
flera myndigheter som delar ansvaret för förvaltning
av kustområdena bl.a. Glesbygdsverket, Fiskeriverket,
Naturvårdsverket, länsstyrelserna och
kommunerna.
Den fysiska planeringen erbjuder vissa möjligheter
att öppna planeringsprocessen och ta upp
frågor som konflikthantering och deltagande av intressenter,
medan sektorernas förvaltning och planering
är svårare att reformera. Det finns få goda
exempel på konflikthantering som en nödvändig
komponent i resursförvaltning, och ofta överlåts
konflikthanteringen till de traditionella juridiska
och politiska institutionerna, vilket inte har visat sig
effektivt i hantering av resursrelaterade konflikter.
Under de senaste årtiondena har nya informella
former av konflikthantering mellan inblandade
Kustmiljöns framtid
67