Cancer med okänd primaritet - Regionalt cancercentrum syd

14
4. De allra flesta CUP-tumörer är lumenbildande adenocarcinom. De uttrycker ”glandulära”
cytokeratiner CK 8, 18, 19 och 7 till skillnad från skivepitelcancrar. Vissa adenocarcinom har
typisk morfologi i rutinfärgning så att erfarna patologer kan gissa sig fram till deras
primärlokalisation utan stöd av immunmarkörer i upp till cirka hälften av fallen (Sheehan
1993). Immunfenotypning ökar träffsäkerheten och bör börja med kombination av CK20 och
CK7 kompletterat med ”organspecifika” markörer (Tabell 1). Primärlokalisation i kolorektum
och prostata kan bestämmas med hög träffsäkerhet men tumörer i pankreas eller gallgångar är
svårast att identifiera; tyvärr är de bland de vanligaste CUP-tumörerna. Ventrikelcancrar har
mycket varierande immunfenotyp. Varierande diagnostisk träffsäkerhet.
Prostatacancer är i de allra flesta fall CK20-/CK7-. 95-100 % av primära prostatacancrar uttrycker PSA, vilket
är högspecifikt (upp till 99 %) men i sällsynta fall uttrycks av bröst-, spottkörtel- och hudadnextumörer.
Lågdifferentierade prostatacancrar kan förlora sin PSA-positivitet. I dessa fall kan PAP eller p501s användas.
Lungadenocarcinom är oftast CK20-/CK7+. TTF1 är en sensitiv och specifik markör som uttrycks i 70-90 %
av icke slemproducerande lungadenocarcinom och i 40-50 % av storcelliga lungcancrar. Bronkioloalveolära
carcinom är ofta CK20+/CK7+ och TTF1+. Mucinösa lungcancrar är ofta CK20+/CK7+ och TTF1-. Den så
kallade ”enteric type tumor” är mycket ovanlig och kan inte skiljas från kolorektal metastasering. TTF1 uttrycks
av småcelliga lungcancrar och lungcarcinoider men inte av skivepitelcancer. TTF1 uttrycks i mer än 50 % av
thyreoideatumörer, och förekommer fokalt i en mindre andel extrapulmonella adenocarcinom så att fokal
infärgning i ventrikel-, kolon- och prostatumörer har rapporterats.
Kolorektala cancrar är CK20+/CK7- i cirka 90 % av fallen. De visar stark och diffus positivitet för CDX2 i
mer än 90 %. Lika stark och diffus CDX2 infärgning ses i 64 % av mucinösa ovariala tumörer, i 20-30 % av
gastroesofageala adenocarcinom och i sällsynta adenocarcinom i urinblåsa. Ytterst sällan finns CDX2- positivitet
i icke gastrointestinala tumörer.
Bröstcancrar är oftast CK20-/CK7+. Cirka 70 % av dem är ER-positiva. Gynekologiska adenocarcinom
(ovarium, corpus) är ofta ER-positiva, men uttrycker också Ca125 eller WT1. En liten andel adenocarcinom
utanför bröst- och gynsfären är också ER positiva (lunga, kolon, prostata, ventrikel). GCDFP uttrycks av 54-75
% av bröstcancrar med specificitet över 90 %, men hittas även i en del spottkörteltumörer, hudadnextumörer,
prostata och lungtumörer. Mammoglobin färgar in mindre än hälften av bröstcancrarna och hittas också i ER-
negativa tumörer. Spottkörteltumörer och corpuscancrar kan dock också uttrycka mammoglobin.
Thyreoidea: Follikulära och papillära cancrar i thyreoidea uttrycker thyreoglobulin och TTF1 (i 50% av fallen).
Medullär cancer hör till de neuroendokrina tumörerna och uttrycker calcitonin, chromogranin A, synaptophysin
och ofta TTF1. Anaplastiska thyreoideacancrar visar sällan thyreoglobulin och TTF1-positivitet.
Mucinösa ovariala adenocarcinom är oftast CK20+/CK7+ och uttrycker ER i 40-50 %, CDX2 i 64 %, Ca125 i
20 %, mesothelin i 30 %. Icke-mucinösa ovariella adenocarcinom är vanligen CK20-/CK7+, uttrycker ER i 50-
83 %, Ca125 i 90 %, mesothelin i nästan 100 % och WT1. Ca125 hittas också i endocervikala adenocarcinom i
62 %, adenocarcinom från pankreas och gallvägar i 60 % och lungadenocarcinom i 25-40 %. Mesothelin ses
också i pancreascancer och gallgångscancer i 80 %, gastroesofageal cancer i 10-20 %, lungadenocarcinom i 20-
40 % och i hälften av maligna mesoteliom. Ovariella serösa och endometrioida tumörer uttrycker WT1, en
specifik markör som också hittas i leukemier, melanom och mesoteliom, men inte i pankreas/gallgångstumörer,
gastrointestinala eller brösttumörer.
Adenocarcinom i pankreas, gallblåsa och gallvägar inklusive primära kolangiocarcinom i lever har nästan
identisk immunfenotyp. De är oftast CK20+/CK7+ och är regelbundet CEA-positiva. Uttrycker de CDX2 är
infärgningen vanligen fokal och svag till skillnad från vid kolorektala tumörer. För mesothelin, Ca125 och WT1
se ovan. En rad kandidatmarkörer har testats för denna tumörlokalisation: lysosym, Ca19-9, DPC4, MUC5AC
med flera, men var inte tillräckligt specifika.
5. Specialfall. Morfologiska egenskaper hos tumörer kan möjliggöra användning av mer
riktade immunhistokemiska algoritmer. Ett exempel är signetringsellscancrar, som har sitt
ursprung i bröst, ventrikel och kolorectum, och sällan i andra organ. ER-positivitet och CK20-