Cancer med okänd primaritet - Regionalt cancercentrum syd

8
ovarialcancerliknande primära peritoneala carcinom. Andra vävnader som är avvikande på
platsen är teratom, struma ovarii, extragonadala germinalceller, pankreasvävnad i ventrikeln och
malignifierat skivepitel i urinblåsan. Tumöromvandlade aberranta epitelceller i lymfkörtlar har
antagits förklara några skenbara lymfkörtelmetastaser utan primärtumör. Tumörprogression
omvandlar troligen någon gång tumörer i bröst, tarm och urinblåsa med sedvanlig histologi till
småcellig cancer (Frazier 2007), och småcellig extrapulmonell cancer som recidiverar efter
kemoterapi har ofta en stor icke-småcellig komponent (Lee 2007). Kvalitativ skillnad avseende
östrogen- och progesteronreceptoruttryck mellan primär bröstcancer och dess metastaser är inte
ovanlig (Simmons 2009).
Vid äkta metastatisk CUP kan en avlägsnad primärtumör med förbisedd malignitet ha orsakat
metastaseringen, men borde upptäckas vid noggrann anamnes och eftergranskning av eventuella
preparat. Oftast saknas en sådan sjukhistoria och då antas en subklinisk primärtumör växa
långsamt, inte alls eller ha gått i spontan regress medan metastaserna växer snabbare.
Vid bröstcancer kan vissa molekylära mönster gynna både metastasering och lokal tumörtillväxt
(Minn 2007). En stor tumör skulle då inte metastasera på grund av sin storlek, utan snabb lokal
tillväxt och tidig metastasering har en gemensam orsak. Foulds (1958) klassiska teori om
tumörers ”unit characteristics” postulerar dock att de, exempelvis förmåga till okontrollerad växt,
invasion och metastasering, varierar oberoende av varandra. Metastasering utan påvisbar
primärtumör skulle då förklaras av att metastaseringsförmågan överstigit primärtumörens
tendens till lokal växt, som ökat hos metastaserna.
Spontan regress förbinds ibland tidsmässigt med operationstrauma eller infektion, och
hypotetiskt med ändrad miljö avseende hormoner, immunsvar, tillväxtfaktorer eller carcinogener
men mekanismerna är okända. Rapporterna är ofta ålderstigna och rör de stora tumörer som
upptäcktes med dåtida radiologi, vilket kanske förklarar fenomenets ovanlighet. Spontan regress
av subkliniska tumörer som upptäcks med modern radiologi har antagits vara tämligen vanlig vid
bröstcancer, eftersom kvinnor som tidigare inte mammograferats men till sist genomgått en
prevalensundersökning hade drygt 20 procent färre invasiva bröstcancrar än jämnåriga som
undersökts regelbundet (Zahl 2008). Huruvida fenomenet är verkligt och gäller CUP är okänt.
Enstaka fall har också beskrivits av ”burned-out primary”, cancerrest invid ärr i testikel vid
retroperitoneal metastasering av germinalcellstumör (Fabre 2004).
En översikt citerade arbeten som beräknat vanligheten av spontan regress till 1 på 80 - 100 000
cancerfall och fann 741 troliga fall under ett knappt sekel. Njurcancer, melanom, neuroblastom
och lymfom-leukemi dominerade (Challis 1990). Vid melanom är metastasering utan påvisad
primärtumör relativt vanlig. Spontanregress i cirka 5 procent har angetts (Papac 1996) och
dermatoskopi har ibland avslöjat misstänkta primärtumörer i regress. Vid kolorektal cancer
rapporterades bara tjugoen fall under 1900-talet. Dessa cancrar skilde sig från andra
spontanregredierande maligniteter genom att remissionen ofta blev bestående (Abdelrazeq 2007).
Horlings HM et al. Gene expression profiling to identify the histogenetic origin of metastatic adenocarcinomas
of unknown primary. J Clin Oncol 2008;26:4435-41
Frazier SR et al. The pathology of extrapulmonary small cell carcinoma. Semin Oncol 2007;34:30-8
Lee SS. Extrapulmonary small cell carcinoma: single center experience with 61 patients. Acta Oncol
2007;46:846-51