Cancer med okänd primaritet - Regionalt cancercentrum syd

30
CUP bland annat på grund av de kontrollerade primärtumörerna. Avsaknad av behandlingsbar
primärtumör behöver dock inte alltid ge sämre utsikt till bot: vid lymfkörtelmetastasering från
okända melanom var resultaten samma som vid känd primärlesion (Pavlidis 2003). Inför
behandling i botande syfte tillråds PET-DT, se avsnittet om detta. Undersökningen ändrade
terapivalet i två tredjedelar av ett material med till synes lokaliserad CUP, oftast genom fynd
av obotlig spridning. Ett observandum var att primärtumörer som inte upptäcktes genom PET-
DT inte progredierade och upptäcktes senare (Lesimple, Balana 2006).
Levermetastaser har resecerats eller behandlats med lokal destruktion. Det finns inga
randomiserade kontrollerade studier av resektion gentemot medicinsk behandling, men vid
jämförelse med icke resecerade metastaser av kolorektal cancer är femårsöverlevnaden efter
resektion så god, vid solitära metastaser runt 50 procent (Rubin 2006), att kirurgi anses
evidensbaserad. Tumörantal, -storlek, CEA-nivå, synkronicitet och primärtumörens
körtelmetastasering påverkar prognosen men även om alla faktorer var ogynnsamma sågs 10
procent femårsöverlevnad för de, fortfarande utvalda, patienter som resecerades (Fong 1999).
Resektioner av andra typer av levermetastaser gav nära 40 procent femårsöverlevnad vid
urogenitala eller mjukdelstumörer och vid mycket hårt sållade fall av icke kolorektal gicancer,
medan kategorin ”diverse” inte hade en enda femårsöverlevare (O´Rourke 07). Det
har därför avråtts från resektion av andra tumörer än dem med kolorektalt och neuroendokrint
ursprung annat än vid solitära lesioner (Lindell 1998). Median överlevnadstid efter
radikaloperation av ett stort antal levermetastaserande cancerformer i närvaro av extrahepatisk
tumör, såsom vid CUP, var 24 månader (Lang 1999). Dessa två år för utvalda sjuka med
begränsad tumörbörda från kända primärtumörer kan jämföras med den mediana
överlevnaden 7 månader vid oselekterad och inte resecerad levermetastasering av CUP utan
neuroendokrina drag (Hess 1999) och är inte övertygande överlägsna med hänsyn till urvalet.
Också andra studier påvisar dålig prognos vid levermetastasering som led i CUP (översikt
iCuline 2002), som oftast förenas med annan spridning och svarar dåligt på kemoterapi
(Lazaridis 2008, Poussel 2005; översikt Lesimple 2006). Förhållandena minskar utsikten till
bot med lokala behandlingsmetoder och sannolikheten att adjuvantbehandling förbättrar
resultaten.
Av sju C(adeno-)UP-patienter med 9 leverlesioner med medeldiameter 5,4 cm (1,3 – 15)
behandlades fyra med RFA och 3 resecerades. Resultaten var nedslående efter en kort median
uppföljning om 9 månader, med median tumörfri tid 6,5 månader, bara en tumörfri patient och
två avlidna (Hawksworth 2004). Resultaten är inte säkert bättre än utan resektion och
leverresektion för CUP tillråds därför inte. Man dock möjligen försvara lokal behandling av
lågproliferativa levermetastaser med neuroendokrin differentiering, eller om ursprung i
kolorektum eller urogenitalsfären misstänks. Vid oligometastatisk leversjukdom och måttlig
tumörstorlek kan stereotaktisk / protonstrålning ibland ge samma utsikt till lokal
tumörkontroll med betydligt mindre påfrestning på den sjuke och sjukvårdsresurserna (se
ovan), och vid lesioner upp mot 3 cm storlek kan RFA ge utsikt till lokal kontroll.
Role of surgery in the diagnosis and management of metastatic cancer. Temanummer, Seminars in Oncology
2008;35(2)
Hellman S, Weichselbaum RR. Oligometastases. J Clin Oncol 1995;13:8-10
Rubin P et al. Solitary metastases: illusion versus reality. Semin Radiat Oncol 2006;16:120-30
Lesimple T, Balana C. Carcinoma of unknown primary in a single site. Kapitel 12 I Fizazi K (redaktör): Cancer
of an unknown primary site. Taylor &Francis, New York – Lodon 2006.