Den klassiska ridkonsten - info@olby.se

1.3 Utbildningens källor 5
deras. Dessa motsäger inte varandra på någon enda punkt utan kompletterar
varandra och utgör en ledtråd till att, med undantag för enstaka mindre avvikelser,
utgöra vid den konungsliga och kejserliga Spanska Hovridskolan gällande
ridsystemet.”
M. de la Guérinière (1751)
Max ritter von Weyrother (1814)
Louise Seeger (1844)
Freiherr von Oyenhausen (1845-1865)
samt det kungliga och kejserliga exercisreglementet för kavalleriet, med kravet
att eleverna och de tillfälliga rideleverna ur det civila, från början helt skall
rätta sig efter föreskrifterna ide k. o. k. exercisreglementet.
För att förstå denna litteraturhänvisning är det nödvändigt med en kort genomgång
av de av excellens von Holbein anvisade verken.
Francois Robichon de la Guérinière, vilkens betydelse redan förts på tal, var
kung Ludvig XVt’s hovstallmästare. Första gången vi får höra talas om hans
verksamhet är då han 1716 övertar ledningen av den berömda ridakademin
i Paris, vilken innan dess leddes av hans lärare Francoise Anne de Vendeuil.
Från 1730 och fram till sin död år 1751 ledde han det kungliga ridstallet i Tuilerien,
vilket grundats av Pluvinel som 100 år tidigare var Ludvig XIIIt’s lärare.
1733 utgavs den första upplagan av Guérinières ridlära undertiteln “Ecol
de Cavalerie, contentant la connoissance, l’instruction et lag conversation du
cheval”. Ytterligare upplagor följde, delvis med andra titlar som “Eléments de
Cavalerie”, 1740, 1741, 1757, 1768; “Manuel de Cavalerie” 1742 samt utgåvor
under åren 1736, 1751, 1756, 1759, 1769 och 1792.
Guérinières verk blev tack vare sin klarhet och grundläggande betydelse, av
excellens von Holbein utsedda till den främsta riktlinjen vid Spanska Hovridskolan.
I inledningen till sin bok skriver Guérinière, att han inte bara sätter upp
sina egna läror och grundsatser, utan även kompletterar med verken av de bästa
författarna genom att diskutera deras kunskaper med fackmän—som sin
lärare de Vendeuil och hans föregångare Plessis och de la Vallée—och därefter
jämför dem med sina egna erfarenheter.
“Ecole de Cavalerie” omfattar tre kapitel:
1. Kännedom om hästen och utrustningen.
2. Ridutbildningen.
3. Behandlingen av sjukdomar.
Redan denna indelning visar tydligt på de kunskaper som krävs av en ryttare
och vilka än i dag varje beridare vid Spanska Ridskolan, ja varje framgångsrik
ryttare, måste behärska. Tyvärr kan man under det senaste årtiondet fastställa
en beklaglig slarvighet med de teoretiska kunskaperna. I alla ridsportens
grenar tilltar ytligheten på ett förskräckligt sätt.
Guérinière ser som målet med utbildningsmetoden, att genom ett systematiskt
arbete fostra en ridhäst som är lugn, smidig och lydig, angenäm i sina
rörelser och bekväm för ryttaren. Dessa fordringar gäller på samma sätt för