Den klassiska ridkonsten - info@olby.se

46 Hästens utbildning
arbetet på linan nås detta resultat redan efter några dagar. Skulle hästen bli stående
stilla och inte låta sig drivas framåt av sin ryttare måste den lugnt ledas
av en man, den får på inga villkor drivas framåt med pisken.
Under den första tiden nöjer sig ryttaren med att hästen villigt går framåt
längs väggarna. Det rids inga vändningar, hörnen rundas av och varvbyte sker
genom vändning snett igenom över hela banan, till att börja med i skritt och utan
något möte på diagonalen. Vid longeringen understöddes ryttarens framåtdrivande
hjälper av långpisken, nu är det nödvändigt att, vid behov, förstärka
de framåtdrivande hjälperna med hjälp av ett ridspö, i detta stadium genom
att lägga det eller knacka lätt med det på bogen. Senare används spöet i läge
med sadelgjorden, strax bakom skänkeln. Ryttaren måste emellertid alltid, oavsett
om det rör sig om en remont eller en riden skolhäst, noga passa sig för
att samtidigt med användande av spöet av oskicklighet störa hästen i munnen
genom tygelryck. För då kommer spöet aldrig att få någon verkan utan hästen
blir vilseledd och orolig. Hästen arbetas nu i skritt och trav. Precis som vid arbetet
på linan läggs en skrittpaus in efter ett kort travarbete för att förhindra
att hästen blir överansträngd och uttröttad. Bara på det sättet är det möjligt att
bibehålla hästens fräscha gång och att förebygga att den rör sig med släpande
steg.
Att fastställa den rätta arbetsmängden är, liksom vid hela utbildningen av
hästen, just i detta utbildningsstadium av stor betydelse. Överansträngning
av muskler och leder hos den unga hästen som ännu ej är färdigutvecklad
påverkar dess gång ogynnsamt och leder även till motspänstighet. Därför är
det nödvändigt att noga se upp med arbetet av remonter. Det har visat sig
lämpligt att sätta samman dem till en grupp och utbilda dem under en erfaren
ledare. Lämpligen väljer man unga ryttare till detta arbete då dessa, förutom
att de har en lägre vikt, kräver mindre av den unga hästen än vad den äldre
ryttaren gör. En erfaren ryttare kommer p.g.a. långtråkighet att försöka få ut
mer av den unga hästen än vad dess kroppskonstitution tillåter. Dessutom ska
just den unga ryttaren få möjlighet att skaffa sig erfarenheter genom tillridning
av unga remonter.
Ridläraren, som på detta stadium är ansvarig för utbildningen, måste skapa
sig en exakt bild av varje enskild unghästs kroppsliga som karaktärs- och
själsliga anlag. Bara då kan han åstadkomma den riktiga uppbyggnaden av
arbetet och den lämpliga stegringen av fordringarna, vilka huvudsakligen är
beroende av den förmåga som hästen av naturen är utrustad med. Individuell
behandling leder till det snabbaste resultatet: Svagare hästar, som lättare tröttas
ut—vilket ger sig till känna i släpande gång och att hästen slår i sko—arbetas i
kortare repriser, hästar som har tendens att visa överskottshumör i längre. Ridläraren
får dock aldrig bortse från att även hästar som ser kraftiga ut kan ha
kroppsliga svagheter. Varje fordring som överstiger kroppskrafterna för med
sig arbetsovilja och hästens förtroende för ryttaren skadas.
Förtroendet för ryttaren måste grundläggas redan hos den unga hästen. Ständig
iakttagelse efter avsittningen och i stallet kommer att fördjupa det goda för-