Den klassiska ridkonsten - info@olby.se
Den klassiska ridkonsten - info@olby.se
Den klassiska ridkonsten - info@olby.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
2.12 Straffen 31<br />
försöker han med våldsmetoder bibringa hästen det, som han inte kan uppnå<br />
med de i den <strong>klassiska</strong> grundsat<strong>se</strong>n tillbuds stående medlen.<br />
Därmed inte sagt att straffen ska fråntas all betydel<strong>se</strong> vid uppfostran, ty<br />
man kan inte vara nöjd med en ouppfostrad ridhäst, vilken aldrig kan komma<br />
speciellt långt i sin utbildning. De ska bara till hästens väl och <strong>ridkonsten</strong>s är<br />
förvisas till den plats där de hör hemma vid uppfostran. Betydel<strong>se</strong>n av straffen<br />
får aldrig tillmätas större betydel<strong>se</strong> än hjälperna, vilket tyvärr ofta sker.<br />
Före varje användande av straff har ryttaren att ställa sig följande tre kardinalfrågor:<br />
1. Är straffet verkligen nödvändigt? I tvivelaktiga fall är det bättre att låta<br />
straffet utebli än att obefogat straffa hästen!<br />
2. Vilken art av straff är lämpligt och i vilken grad sak det utmätas?<br />
3. När ska bestraffningen följa?<br />
Till pkt.1: Före varje bestraffning måste ryttaren överväga om hästen verkligen<br />
vägrade att lyda, eller om den inte förstod honom, eller kanske inte alls<br />
var i stånd att efterkomma ryttarens vilja. Lugnt övervägande är nödvändigt<br />
i detta fall, oförstånd eller oförmåga utesluter nämligen all bestraffning, då<br />
hästens utbildning inte får hämmas av rädsla och dess förtroende för människan<br />
inte får skadas. Ett orättvist och oförstått straff kan allt för lätt leda till<br />
motsättningar. När hästen kommer underfund med sin styrka uppkommer en<br />
kraftmätning mellan häst och ryttare, vilket man i möjligaste mån ska undvika.<br />
Hästen får på inte sätt bestraffas för sin rädsla, för då kommer till rädslan även<br />
fruktan för straff.<br />
Till pkt.2: Ryttaren måste exakt känna till temperamentet och graden av känslighet<br />
på sin häst. Likaså måste han vara på det klara över hästens förmåga att<br />
förstå och dess uppnådda utbildningsgrad. Först då han är klar över detta kan<br />
han bestämma hur hästen bäst ska bestraffas. Likgiltiga hästar som tenderar<br />
till lathet måste bestraffas hårdare än eldiga, överambitiösa och flitiga hästar.<br />
De sistnämnda uppfattar redan en kraftigare hjälp som ett straff.<br />
Det rätt avstämda straffet kommer att befrämja utbildningen, alltså uppfylla<br />
dess mål. En allt för sträng, grov eller orättvis bestraffning kommer att ha rakt<br />
motsatt verkan.<br />
Till pkt.3: Det kan inte betonas nog ofta att straffet måste komma omedelbart<br />
efter anledningen till det. Om inte så är fallet så är dess verkan förfelad. Ett<br />
barn, som först på kvällen bestraffas för en för<strong>se</strong>el<strong>se</strong> på morgonen kan inte<br />
längre förstå varför man tuktar det. Det samma gäller för en häst som bestraffas<br />
för <strong>se</strong>nt. Om inte ryttaren är i stånd att utdela straffet omedelbart så måste han<br />
avstå helt, ty en försummad bestraffning åstadkommer aldrig så mycket skada<br />
som en orättvis. Inte på några villkor för man förfara så, som man ofta kan<br />
<strong>se</strong>: En häst har kastat av sin ryttare genom bockning eller andra olater, ryttaren<br />
sätter sig omständligt till rätta, tar <strong>se</strong>dan spöet och ger hästen några rapp. Detta<br />
straff kommer allt för <strong>se</strong>nt och hästen kan inte längre avgöra varför den straffas.
Change language