Den klassiska ridkonsten - info@olby.se

120 Ryttarens utbildning
Den första förutsättningen—den rätta förståelsen — kommer i de flesta falla
att kunna uppfyllas lättare och tidigare än de båda andra. Många ryttare
kommer kanske att snabbare erhålla den kroppsliga skickligheten än den rätta
känslan, vilket oftast tar längst tid i anspråk. Ryttarens känsla är jämförbar
med musikerns gehör. Båda måste ha tillräcklig talang för att kunna spela på
de tillförfogande stående instrumenten — levande västen eller dött material.
Dessutom måste varje ryttare som strävar efter en framgångsrik utbildning förbehållningslöst
underordna sig den skola vilken han uppsökt och helt ge sig
hän åt dessa läror. Inget är skadligare än om ryttaren söker ursäkta sin egen
otillräcklighet genom att skjuta skulden på sin lärare. Läraren drar upp den
röda tråden i utbildningen, vilken eleven måste följa. Först vid slutet av utbildningen
kan resultatet fastställas. Men om eleven inte följer den röda tråden så
förhindras redan från början varje resultat. Det finns olika metoder och olika
vägar. Hur till vida en är bättre och en annan mindre bra kan man först fastställa
då man tillryggalagt en väg utan avvikelser. Då först kan man bilda sig
en uppfattning. Därför blir det första budet för varje elev att kompromisslöst
stå sin lärare till förfogande eller att lämna skolan. Något mellanting finns inte.
Först den utexaminerade eleven är det förbehållet att stå på egna ben och slå
in på sin egen väg. Erfarenheter under århundraden lär oss att den klassiska
ridkonstens grundsatser besitter ett oförgängligt värde som är anpassat till en
av naturen skapad varelse och inte en av tekniken underkastad maskin.
Ryttarens första utbildning består i erhållandet av en korrekt sits, ty detta
är grunden för all sorts ridning, speciellt för skolridningen. En smidig och
följsam och samtidigt upprätt och djup sits är nödvändig för att kunna ge
de rätta hjälperna och för att inte störa hästens jämvikt, speciellt vid de svåra
övningarna. Det är emellertid även viktigt av estetiska skäl. Redan vid första
intrycket ska ridningen uppenbara sig som konst—ryttare och häst måste i alla
rörelser uppvisa en harmonisk bild av en fullkomlig sammansmältning av två
varelser.
4.1 Utbildningen på linan
Bäst erhålls den av skolryttaren krävda sitsen genom longering utan stigbyglar.
Under detta arbete slipper ryttaren tänka på att leda hästen och kan helt öva sig
på att behärska sin kropp i de olika gångarterna. På detta sätt lärs han snabbast
en korrekt och oavhängig sits, vilket han absolut behöver för att i rörelserna i
högre skolan kunna använda skänklar och tyglar uteslutande som hjälper åt
hästen och inte som hjälpmedel till att återvinna sin förlorade balans. Absolut
självbehärskning är grundförutsättningen för varje ryttare. Han måste inte bara
kunna kontrollera sin kropp utan även alltid kunna tygla sitt temperament.
Bara då kommer han att kunna underordna den andra varelsen sin vilja och får
den att utveckla sina av naturen givna talanger.
Vid uppsittning vid longeringen står ryttaren så nära hästens vänstra sida
som möjligt med ansiktet mot denna, tar med vänster hand i framvalvet på