Den klassiska ridkonsten - info@olby.se

3.1 Den unga hästen under första utbildningsåret 43
avhjälpa på linan. Vid för tidig samling kommer hästen även att försöka dra sig
undan det obekväma undersättandet av bakbenen och längsböjningen genom
att falla ut med korset.
Även andra fel kan infinna sig vid för kraftig samling (strävan efter livliga
steg) speciellt hos Lipizzanern: Hästen blir för snabb i fotförflyttningen. Den
förlorar därmed den nödvändiga rytmen, så att den vid försök till ökade tempon
inte går med längre steg utan med snabbare steg. I detta fall är ett tillfälligt
avkall på kadenserade steg det bästa medlet för att förhindra den felaktiga, på
traven ogynnsamma rörelsen.
Först då hästen är absolut lugn på tygel och lina och har tagit den rätta ställningen
är tidpunkten kommen att börja med tempoväxlingar för att befrämja
smidigheten. Samtidigt kommer täta framdrivningar i trav och avsaktningar
till skritt inte bara att befrämja hästens rörlighet utan även att genom omväxlingen
stimulera hästen, alltså förhindra att den blir avtrubbad. För att få hästen
att börja trava drivs den i skritt framåt med pisken samtidigt som linan
förs fram något. Samma förfarande används även för att öka tempot för att få
hästen att länga steget.
Till den framåtdrivande hjälpen, pisken, och den ledande stundom förhållande
hjälpen, linan, kommer ett flitigt användande av rösten. Mycket snart
lägger man märke till att hästen förstår rösten snabbare än de andra hjälperna.
Ryttaren ska alltid använda sig av det medlet som hästen lättast förstår.
Har hästen förstått arbetet och hjälperna så långt, så är den mogen för att
genom samverkan av förhållande och drivande hjälper samlas mer och fås att
använda sina muskler mer energiskt.
Nu är också rätt tillfälle att börja med galoppen, om inte den unga hästen
redan fattat galopp av sig själv.
Vid galoppfattningen tas hästen först in något med linan och drivs fram med
pisken vid sadelgjorden vid samtidig ökning av volten till det ursprungliga
spåret. På det sättet underlättas fattningen och hästen kommer alltid i rätt galopp.
Minskningen av volten medför automatiskt en ökad samling vilket förbereder
galoppen och genom ökning av volten och eftergift på linan får innerbenen
mer frihet vid övergång till galopp. En sträckt lina verkar hämmande på
hästens innerben, de måste ta kortare steg än de yttre för att hästen ska kunna
gå på en volt. Linan ger i detta fall inte de yttre benen den frihet att sträcka
ut som hästen behöver i galoppfattningen. Därav förekommer det ofta att den
unga hästen går i fel galopp även fast detta är obekvämare för dem, detta för
att linföraren inte underlättat galoppfattningen på det sätt som beskrivits ovan.
Faller hästen från galoppen åter in i trav så upprepas galoppfattningen i lugn
och ro tills hästen funnit så mycket jämvikt att den kan bibehålla galoppen.
Redan vid denna tidpunkt kan galoppen på linan, genom gradvis förkortning
av tempot och ökat undertramp med bakbenen, fås mer uttrycksfull. Galoppen
förkortas bäst genom att linföraren i det ögonblick då hästen lyfter framfötterna
reser upp den lite grann genom en kort förhållning på linan och därigenom
får bakdelen att trampa under bättre. Naturligtvis måste långpisken