Den klassiska ridkonsten - info@olby.se
Den klassiska ridkonsten - info@olby.se
Den klassiska ridkonsten - info@olby.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
110 Hästens utbildning<br />
Inlärandet av passage ur skritt är lättare än ur piaff men svårare än ur trav,<br />
då den i traven inneboende schvungen saknas i skritten. Å andra sidan erbjuder<br />
denna metod fördelen att ryttaren kan sätta in sina hjälper mer korrekt<br />
p.g.a. de mindre kroppsrörel<strong>se</strong>rna hos hästen i skritt. Inledningsstadiet—det<br />
distinkta framåtgåendet på de framåtdrivande hjälperna—så väl som det övriga<br />
utbildningsförloppet är nästan det samma.<br />
Ryttaren som väl känner sin häst temperamentmässigt, kroppsligt och karaktärsmässigt<br />
måste avgöra vilken utbildningsmetod han ska välja för att lära in<br />
passagen på det sätt som blir lättast för sin skyddsling.<br />
Så snart skolhingsten behärskar dessa båda gångarter ur den högre skolan<br />
måste man börja renodla övergångarna, vilket alltid är svårare än själva gångarterna.<br />
Vanligen är övergången från piaff till trav lättare än övergången från trav<br />
till piaff, precis som det är lättare med en ökning av tempot än en förkortning.<br />
I samma takt som hästen trampar i piaffen ska den genom förlängning av stegen<br />
övergå till trav. Genom att denna övergång lyckas förbereds bäst passagen.<br />
Hjälperna förblir de samma som i piaffen bara det att ryttarens inverkan med<br />
kor<strong>se</strong>t minskas och tygeln ges efter något så att de framåtdrivande hjälperna<br />
kommer till full rätt. Samlingen får emellertid inte gå förlorad.<br />
Övergången från trav till piaff kräver ett stort mått av eftergift. Lyckas emmelrtid<br />
denna övergång kommer det att befrämja livligheten i piaffen mycket.<br />
Om ryttaren aldrig glömmer att alla övningar ska gripa in i varandra som kugghjulen<br />
i en maskin så kommer han att kunna använda den kunskapen i utbildningen.<br />
Hjälperna börja med en ökad drivning vid samtidig uppsamling av<br />
bjudningen med sit<strong>se</strong>n och med upprepade korta tygeltag, för att förkorta stegen<br />
vid upprätthållandet av rytmen, till dess att hästen trampar på stället.<br />
Övergången från trav till passage kommer att vara relativt lätt eftersom hästen<br />
redan har lärt sig detta vid inlärandet av passage. Även övergången från<br />
passage till trav ger, om den rätta schvungen är för handen, inga problem. De i<br />
passagen använda framåtdrivande hjälperna blir oförändrade bara det att ryttarens<br />
inverkan med kor<strong>se</strong>t minskas, så även de förhållande tygeltagen vilket<br />
tillåter hästen att minska uppresningen. Var passagen korrekt så blir stegen<br />
därefter utan svårighet snabbare och mer vägvinnande. Består emellertid en<br />
långsammare travrytm trots ökad vägvinning så var passagen felaktig och hästen<br />
rör sig i den så ogillade och fruktade svävtraven.<br />
Övergången från piaff till passage är redan den mycket svårare. <strong>Den</strong> erbjuder<br />
emellertid en utmärkt kontroll på om den för piaffen nödvändiga schvungen<br />
och framåtbjudningen, vilken ryttaren inte låter få utlopp, är för handen.<br />
Hästen sätter de i piaffen på stället trampande benen i rörel<strong>se</strong> framåt i en långsammare<br />
rytm och mer upplyftade steg och ger därigenom uttryck av att sväva<br />
över marken. Till hjälp ökar ryttaren skänkeltrycket och låter den så stegrade<br />
framåtbjudningen få lite friare utlopp genom att ge efter på tygeln. De upplyftade<br />
händerna sörjer för bibehållen uppresning, vilket är nödvändigt för att<br />
hästen ska övergå till passage och inte falla in i trav. <strong>Den</strong>na övergång underlättas<br />
till en början genom att man först låter piaffen bli något lite vägvinnande<br />
innan man kräver passagen. På detta sätt säkerställs bäst att takten i stegen
Change language