Den klassiska ridkonsten - info@olby.se

118 Hästens utbildning
ryttare bara på dennes hjälper. Det är lämpligt om ryttaren inleder piaffen just
så som det sker vid handarbetet. På inga villkor får han dock förlita sig på en
medhjälpare, ty därmed vore en stor del av det långvariga handarbetet gagnlöst.
Hästen skulle bara piaffera så länge som en man med spö eller piska stod
bredvid eller bakom.
Handarbetet framkallar nästan alltid till en början ett bakslag i helhetsutbildningen,
vilket även kan yttra sig i försämring av gången. Hästen förhålls i
handarbetet för att få högre lyft och större samling i stegen och försöker därför
under ryttare att istället för längre utföra kortare och snabbare steg. Så länge
detta fenomen bara utgör ett övergångsstadium kommer ryttaren att genom ett
schvungfullt arbete kunna få till stånd en utjämning. Märker man emellertid
att detta bakslag inte bara dröjer kvar utan även förvärras måste man genast,
som tidigare påpekats, avbryta handarbetet och trava hästen framåt med låg
hals i längre repriser varvid lättridning är att föredra. Går hästen åter fram ordentligt
under lättridning så börjar man försiktigt med nedsittning (som vid
unga remonter) och ger huvudsakligen akt på att schvungen och rytmen även
bibehålls vid nedsittningen och att hästen ger efter i ryggen. Detta yttrar sig i
mjukare, angenämare rörelser. Detta är å andra sidan åter bevis för att stegen
inte längre blir snabbare utan längre. Ett lämpligt omväxlande med handarbete
och den övriga utbildningen av hästen kommer att tids- och resultatmässigt
visa sig mycket fördelaktigt förutsett att ryttaren har tillräcklig kunskap och erfarenhet.
I annat fall är det bara en nackdel och urartar till för ridningen högst
skadliga tricks.
Naturligtvis är inte handarbetet uttömt i och med piaffen, det utgör även
förberedelse till skolorna över marken, vilka utövas vid Spanska Ridskolan.
Detta berörs dock mer i kapitlet—Pelararbetet.