Ökad hälsa i arbetslivet - Statens folkhälsoinstitut

2.6 Sammanfattning för bestämningsfaktorn
arbetsmiljöfaktorer
ökad hälsa i arbetslivet 35
Arbetsmiljöns effekter på hälsan uppvisar såväl positiva som negativa trender. Antalet
dödsolycksfall i arbetet har reducerats väsentligt och kontinuerligt ända sedan 1950-talet.
Jämfört med slutet av 1980-talet har även arbetsolyckorna minskat kraftigt. Den explosiva
ökningen av sjukskrivningarna som inleddes 1997 bröts 2003, om än till priset av en ökad
förtidspensionering. Arbetstagarnas bedömning under hela 1990-talet att arbetets krav
ökat och den egna kontrollen och inflytandet minskat tycks ha vänts till en något mera
positiv syn på dessa förhållanden 2001 och 2003, men alltjämt har många av arbetstagarna
arbetsorsakade besvär. Skillnaderna är stora mellan kvinnor och män, olika åldrar och
olika yrken. Män drabbas i högre grad av olyckor och kvinnor i högre grad av arbetssjukdomar
och besvär, särskilt belastningsbesvär. Bland kvinnorna känner en större andel än
bland männen att de har föga inflytande i arbetet och att de har så kallat spänt arbete, det
vill säga höga psykiska krav och litet beslutsutrymme. Det finns oroande tecken på tilltagande
psykisk ohälsa, framför allt i yngre åldrar.
Reglerna om systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) trädde i kraft 2001. Dessförinnan
fanns snarlika regler om internkontroll från 1992. Trots många insatser från främst
Arbetsmiljöverket är det fortfarande endast på ca 40 procent av landets arbetsställen som
SAM kan sägas vara infört, i högre grad på större än på mindre arbetsställen. Endast ca
hälften av de rehabiliteringsutredningar som arbetsgivaren enligt reglerna skulle ha gjort
har verkligen blivit gjorda - en siffra som legat relativt konstant under perioden 1998-2004.
Det finns således ett betydande glapp mellan samhällets förväntningar, uttryckt i lagar och
regler, och praktiken i arbetslivet. Den hittillsvarande tillämpningen av arbetsmiljölagen
(AML) har inte räckt till för att eliminera hälsoriskerna för breda arbetstagargrupper.
Orsaken ligger sannolikt i en kombination av otydliga incitament för att följa reglerna och
otillräckliga påföljder för den som inte gör det. Den hälsofrämjande dimensionen i arbetsmiljölagen
(enligt 2003 års företagshälsovårdsutredning) har ännu inte utnyttjats fullt ut.
Det finns behov av utveckling och åtgärder beträffande
• belastningsergonomiska riskfaktorer
• delaktighet och inflytande för arbetstagare, med särskilt fokus på kvinnodominerade
sektorer, liksom insatser för att motverka trakasserier på grund av kön i arbetslivet
• tillgång till uppgifter om sjukfrånvaro på arbetsställenivå för Arbetsmiljöverket, för att
verkets tillsyn ska kunna riktas mot de arbetsställen där behoven är störst
• metoder för att utvärdera den reella effekten av arbetsmiljöförbättrande insatser på
arbetstagarnas hälsa, inklusive tillsynsinsatser från AV
• den hälsofrämjande dimensionen i arbetsmiljölagens 2 kap 1§. Ett förtydligande av
arbetsgivarens ansvar enligt AML för hälsofrämjande insatser på organisations- och
individnivå bör övervägas, bland annat för att bättre kunna tackla ergonomiska, psykosociala
och organisatoriska arbetsmiljöproblem.