Ökad hälsa i arbetslivet - Statens folkhälsoinstitut

54 målområde 4
4.3 Förklaringar till utvecklingen av bestämningsfaktorn
återhämtning mellan arbetspass
Avsnittet 2.3. har stor relevans även för detta avsnitt.
Frågor om arbete och familj har diskuterats inom samhällsvetenskaplig forskning
under decennier. Att diskussionen har intensifierats de senaste åren beror på vissa förändringar
i arbetslivet och i synen på arbetslivet. Några exempel är den åldrande arbetskraften,
att fler kvinnor finns på arbetsmarknaden, männens ökade engagemang i föräldrarollen,
ökade krav på individen både på arbetet och i familjen och uppluckringen av gränsen mellan
arbete och övrigt liv som uppstår i det nutida arbetet. Vidare har osäkerheten på arbetsmarknaden
blivit större och arbetsorganisationerna har slimmats. Synen på ohälsan i
arbetslivet har förändrats genom medvetandet om att faktorer även utanför arbetslivet har
betydelse för hur människor mår och fungerar på arbetsplatsen. Synen på arbetets värde
håller också på att förändras. Allt fler ställer högre krav på stimulerande innehåll i sitt arbete,
särskilt de yngre (61).
Arbetsmarknaden har under de senaste decennierna karaktäriserats av avreglerade
arbetstider samt decentralisering av ansvar till den enskilda arbetstagaren. Särskilt tjänstemannagrupperna
har fått längre arbetsdagar och arbetsperioder med hög såväl kvalitativ
som kvantitativ arbetsbelastning. Allt fler arbetar, ständigt eller periodvis, utanför det tidsintervall
på dygnet då kropp och psyke fungerar bäst. Tillgängligheten dygnet runt i form
av till exempel nattöppna butiker och restauranger som stänger vid femtiden på morgonen
ökar snabbt. Det finns en risk för att möjligheterna att varva ned och återhämta sig minskar,
med sänkt välbefinnande på kort sikt och med risker för hälsan på längre sikt som följd (62).
Omorganisationer och stora besparingar har troligen inneburit kraftigt ökande belastningar
för de anställda inom välfärdstjänsterna. Kvinnor dominerar inom dessa sektorer,
men det är viktigt att påpeka att arbetsvillkoren mer är en sektorsfråga än en könsfråga.
Män inom dessa sektorer rap¬porterar särskilt mycket ohälsa.
Kvinnor har generellt sämre arbetsvillkor och större risk för sjukfrånvaro och arbetsrelaterade
besvär. Det beror både på att de generellt är överrepresenterade i de mest belastande
jobben och att många kvinnor har större arbetsbörda utanför det betalda arbetet (27, 72)
Mycket talar för att personer med utländsk bakgrund som förvärvsarbetar har sämre
arbetsvillkor än övriga svenskar, eftersom dessa personer har svårare att få en anställning och
därför tvingas acceptera sämre arbetsvillkor. De yrkesverksamma kvinnorna i denna grupp
kan vara särskilt utsatta med avseende på arbetsmiljö, arbetsvillkor och dubbelarbete (73) .
Som tidigare nämnts behövs mer forskning om sambanden mellan återhämtning och
hälsa, samt vad som gynnar balansen mellan yrkeslivet och det övriga livet. Särskilt angeläget
är det att ytterligare belysa situationen för utsatta grupper, till exempel avseende etnicitet,
funktionshinder, ålder och kön.