Världsbilder, religion, yttrandefrihet och ... - Sweden Abroad

Mohammad Fazlhashemi: Mitt inlägg ska handla om hur synen på
väst har åkt berg- och dalbana i den muslimska världen. Om vi går
två–trehundra år tillbaka i tiden ser vi att man då inte såg upp till
Europa i stora delar av den muslimska världen. Europa och Väst
framställdes snarare som skräckexempel.
Men i takt med att Europa expanderar och lägger under sig stora
delar av världen, däribland stora delar av den muslimska, börjar
faktiskt ett intresse för Väst och Europa att växa fram i den muslimska
världen. Man var ytterst villig i ett antal muslimska länder
att ta till sig sociala och politiska reformer hämtade från Väst och
att genomdriva dem. Det gjordes faktiskt ett antal sådana försök
under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Men de försöken
motarbetades av inhemska reaktionära krafter och, dessvärre,
också av kolonialmakter och senare även av liberala demokratier
som inte var så intresserade av en konstitutionell och längre
fram också en demokratisk utveckling i flera av dessa muslimska
länder. Efter de här misslyckade försöken sjönk faktiskt – från
ungefär mellankrigstiden och framåt – den västerländska modellens
aktier som en sten i stora delar av den muslimska världen.
Istället börjar det jag skulle vilja kalla ett occidentalistiskt perspektiv
att växa fram i ett antal muslimska länder. Vad innebär då
detta occidentalistiska synsätt? Det är en syn som ser skillnaden
mellan islam och Väst som absolut och systematisk. Man ifrågasätter
Västerlandets självbild och dess anspråk på att vara universell.
Man tillskriver Västerlandet en rad negativa egenskaper och
allt som kommer därifrån beskrivs på ett nedsättande sätt. Dess
kunskap beskrivs som en förgörande ingenjörskonst, dess filosofi
framställs som verklighetsfrämmande, konsten beskrivs som
bedräglig, och, framför allt, Västerlandets demokrati, humanism
och anspråk på mänskliga rättigheter beskrivs som hyckleri, en
enda stor lögn.
Där har man väldigt mycket att hänvisa till – både kolonialismen
och en rad andra konflikter som har funnits mellan muslimska
länder och västerländska stater. Det drivs så långt att en muslimsk
sociolog på 1960-talet beskrev det västerländska inflytandet
som en tsunamivåg, en störtflod som hade dragit över hela den
muslimska världen och slagit sönder dess kultur och identitet.
Och det är så man framställt bilden av Väst efter de här misslyckade
försöken.
Men vi måste komma ihåg att detta occidentalistiska perspektiv
är ett underifrånperspektiv. Det bottnar i att folk har känt sig förorättade
av västerländska stater. Man ser ingen annan utväg än att
ta avstånd från Väst. För att komplicera bilden vill jag dock avsluta
med att säga att även om den här debatten pågått under ganska
lång tid, från mitten av 1900-talet och framåt, så är det inte
den enda debatt som pågått i den muslimska världen. Den muslimska
världen är lika komplex som västerlandet.
Mohammad Fazlhashemi
11