Världsbilder, religion, yttrandefrihet och ... - Sweden Abroad

Ingmar Karlsson,
Jan Henningsson
och Bakhtiar Amin
rade muslimska grupperna. Vi har sett många exempel på det i
andra länder. Jag tror att man behöver forska mer i vad som verkligen
har hänt i det här området.
Så till Oves viktiga frågor (sid 30). För det första har jag ännu
inte träffat någon riktig jihadist. Jag är ute varje vecka och träffar
studenter, yrkesarbetare, journalister och alla möjliga människor,
inte bara i Egypten. Den ständigt återkommande frasen är: inte
vill du väl ha en clash of civilizations, nog vill du väl ha dialog, nog
förstår du väl att vi alla vill ha dialog?
Det är nästan som ett mantra och det kommer inte alls bara från
dem som vet vem Huntington är eller har läst något av honom,
vilket jag tror att de flesta av oss inte har gjort ordentligt. Det är
generellt en känsla av rädsla och uppgivenhet, en rädsla för att
idén om ett civilisationernas krig ska förverkligas, därför att erfarenheten
av sådana fälttåg i arabvärlden är ganska nedslående.
Men när det gäller reaktionerna på kränkningarna, karikatyrerna,
kan man ytligt tycka att det motsäger det jag just sa. Det
finns ett slags frö till konfrontation. Jag tror att Rawia var inne på
något väldigt viktigt (sid 33). Jag har träffat unga arabiska studenter
som frågar mig: tycker inte du att vi är hycklare, borde vi inte
ha bojkottat amerikanska bilar och brittiska produkter? De ockuperar
Palestina, de ockuperar Irak och de har varit inne i
Afghanistan. Borde vi inte protestera mot dessa makter som ockuperar
islamska länder? Varför är vi nu så aggressiva mot lilla
Danmark? Och det är klart att man som djävulens advokat kan
ställa den frågan.
Men jag tror faktiskt att det finns djupare saker på gång här, och
du antydde det, Rawia. När man lyssnade på Ismael Haniya, talesmannen
för Hamas, som gav segerintervju den kväll då Hamas
hade vunnit så förkrossande, avslutade han med att säga: vi är
pragmatiker, vi spelar det politiska spelet enligt dess regler, det är
flerpartisystem och röstning, och allting bygger egentligen på den
moderna idén om en nationalstat, men det betyder inte att vi på
lång sikt egentligen bejakar nationalstaten som konstruktion.
Därmed har han sagt något som jag tror är på väg att bli generellt
i arabvärlden, nämligen att nationalismen som ideologi och
de sekulära ideologier som är knutna till nationalstaten för närvarande
inte spelar någon stor roll, framför allt inte för den unga
generationen. Där är identiteten istället religionen. Det kan gälla
koptiska kristna och det gäller muslimer. Om någon är inne och
trampar på det området som har blivit det heligaste i många
bemärkelser, grunden för min identitet, då blir det en ”gut reaction”
och en genuin känsla av kränkning. Här är det är ingen skillnad
på högutbildade och analfabeter. Alla egyptier vi pratat med
om detta – från professorer till gatsopare – säger samma sak: det
är förödmjukande. Och detta sitter i magen, så jag tycker det du
sa om Syrien är mycket tänkvärt.
34