Världsbilder, religion, yttrandefrihet och ... - Sweden Abroad

Idag – framför allt från slutet av 1980-talet och fram till idag –
pågår faktiskt en debatt där man tar avstånd från det occidentalistiska
perspektivet. En rad muslimska tänkare tar avstånd från islamismen,
dess dogmatism och extremism. De vill bygga broar
mellan Västerlandets idétradition och islam. Det gäller framför
allt områden som demokrati, mänskliga rättigheter och andra
nationella värderingar som vuxit fram inom moderniteten. Den
negativa bilden finns, och den används, men det finns också en
alternativ bild.
Ronny Ambjörnsson
Ronny Ambjörnsson: Jag upplever att det är vissa händelser under
senare år som har fått oss här i Västerlandet att sluta upp det vi
kalla västerländska värden och värderingar. Jag tror att det började
med fatwan, dödsdomen mot Salman Rushdie i slutet av 1980-
talet. Sedan har det hänt en massa olika saker fram till reaktionerna
på Muhammed-teckningarna. Det är nu vi sluter upp det vi
uppfattar som vårt.
Men vad är det för något, vad är det för värden man slår vakt
om? Det första är, förstås, yttrandefriheten som en del av de
mänskliga rättigheterna. Det andra är föreställningen att religion
är en privatsak, en angelägenhet mellan mig själv och Gud. Det
tredje är särskiljandet mellan det kyrkliga och det statliga. Det här
är hörnstenar i en världsbild och det är också element i vad man
skulle kunna kalla den västerländska självbilden, eller den västerländska
identiteten.
Denna identitet har ungefär tvåhundra år på nacken. Den växer
fram långsamt på 1700-talet, under upplysningstiden, i medveten
kontrast mot det som inte var västerlandet på den tiden, nämligen
det muslimska Asien. Genom att samtidigt tala om Asien och
om Västerlandet beskrev man två kulturer, två civilisationer som
polariserade varandra. Det Västerlandet är, är inte det muslimska
Asien och tvärtom. Väst skapar Öst samtidigt som det skapar sig
självt. De här värdena existerade inte socialt till en början utan
var bara ideal – krav som vissa människor i Västerlandet ställde,
framför allt på statsmakten.
Yttrandefriheten var ytterst begränsad på 1700-talet och långt
fram på 1800-talet. Kravet på yttrandefrihet var något som riktades
av maktlösa människor till makten och alltså inte som idag
ett krav som ställs av makten på de maktlösa. Det hade alltid en
riktning uppåt.
Vad beträffar det andra – att religionen ska ses som en privatsak
– så var det också ett krav som ställdes, eftersom det inte var så
någonstans i Västeuropa på 1700-talet och inte heller på 1800-
talet. Den svenska statskyrkan till exempel kontrollerade tänkandet
in i minsta detalj genom sina husförhör. Efter hand under
1800-talet växte det fram ett litet men ökande utrymme för privata
tankar som förde med sig en uppfattning om religiositet som
12