Världsbilder, religion, yttrandefrihet och ... - Sweden Abroad

som bestraffar betvivlandet av Förintelsen med fängelsestraff att
sluta med det.
Det är inte detsamma som att försvara Förintelsen. Jag har själv
när jag var kulturchef på Expressen fört en diskussion i tre månader
om hur man skulle tolka Faurisson-rättegången. Min uppfattning
var att man inte kan försvara att förnekandet av Förintelsen
avgörs inför rätta. Det måste vara en vetenskaplig diskussion och
den kan inte avgöras på annat sätt än med vetenskapliga argument.
Det innebär inte att en person som framför dessa åsikter ska gå
straffri. Han kan gå fri juridiskt, men däremot kan en sådan person
mycket väl göras till en paria i samhället. Man kan säga: du är
inte seriös, vi tänker inte ta dig på allvar, vi bryr oss inte om dig i
andra sammanhang, men du har fortfarande rätt att säga det här.
Det är de metoder som man får använda i en demokrati.
Slutligen skulle jag vilja ta upp frågan om vad personer som känner
sig angripna till exempel av Jyllandspostens publicering av
karikatyrerna kan göra om de inte kan gå den rättsliga vägen, vilket
jag alltså menar att de inte ska göra. Att starta köpbojkotter
av danska varor är fullständigt tillåtet. Civil ohörsamhet av alla
slag är en fullt tillåten metod att driva en politisk uppfattning.
Den som yttrar någonting måste alltså också vara på det klara med
att det kan finnas en materiell kostnad förknippad med att göra
detta. Det är snarare så som diskussionen måste föras i en demokrati.
Avslutning
Ulla Gudmundson: Då är vi färdiga med det allra sista passet. Vi
tänkte nu avsluta med att be dig Bakhtiar Amin att säga några ord
om hur du uppfattat denna kväll. Du har bott länge i Sverige, du
är irakier och har varit irakisk minister för mänskliga rättigheter.
Du lever i Mellanöstern. Hur reagerar du på det som sagts ikväll
och vad vill du säga till publiken och till panelen?
Bakhtiar Amin: Jag har inte sett de här karikatyrerna och jag tänker
inte leta efter dem heller. Jag har träffat många människor
under tiden efter publiceringen av teckningarna – folk från
Marocko till Oman, från Turkiet till Malaysia. Jag har inte hört en
enda person som var glad över det som publicerats och inte heller
över följderna. Alla jag har träffat fördömde dem. Det var inte
bara religiösa personer, utan många sekulära – liberaler, demokrater,
folk från vänster till höger, olika personer med olika åsikter,
olika åldersgrupper, män och kvinnor. Men jag hörde inte någon
som såg detta som en yttrandefrihetsfråga. Många kände sig kränkta,
att det var ett slags förolämpning. Frihet är inte rätten till
Ulla Gudmundson
57