Världsbilder, religion, yttrandefrihet och ... - Sweden Abroad

skilja våldsamma från icke våldsamma, och när det inte blir på det
sättet så kan vi bara vänta på den muhammedanska terrorn.
Det här är vardagsmat i undervegetationen av nättidningar i
vissa kretsar i Danmark, och det är uppenbart att det strider mot
den danska strafflagens paragraf 266 b, som säger att hot, hån eller
nedvärdering av grupper på grund av deras nationella eller etniska
ursprung, tro eller sexuella läggning straffas med fängelser. Det
är uppenbart att det danska rättsväsendet i stort sett har gett upp
att tillämpa detta och det har efter ett antal år fått de konsekvenser
vi har sett de senaste veckorna. Jag vill också säga att
Europarådet har riktat kritik också mot Sverige i detta avseende. I
en rapport om Sverige från november 2005 säger man att antalet
fällande domar för hets mot folkgrupp inte står i relation till antalet
förseelser eller deras allvarlighetsgrad. Europarådet rekommenderar
i rapporten ”att de svenska myndigheterna säkerställer att
bestämmelserna om rashets, diskriminering och brott med rasistiska
inslag tillämpas i full utsträckning”.
Avslutningsvis – vi har alltså i Europa ett regelverk som ska upprätthålla
en balans mellan å enda sidan rätten att uttrycka sig fritt
och, å den andra, de intressen och grupper som behöver skyddas
mot att denna yttrandefrihet drivs alltför långt. Vi har ett ansvar
att se till att detta regelverk tillämpas av polis och åklagare i domstolar.
Systemet kan inte hindra att teckningar som Jyllandspostens
publiceras. Men det kan betydligt starkare än hittills
demonstrera vår vilja och förmåga att använda de verktyg vi har
för att motverka sådana stämningar som utgör grogrunden för
Muhammedteckningarna.
Ove Bring: Som vi har hört av Christian, är yttrandefriheten en
del av vår nationella rätt och den är inkorporerad i svensk lag via
Europakonventionen. Men yttrandefriheten är också en del av den
internationella rätt vi är bundna av. Den är en del av de mänskliga
rättigheterna och därmed en del av folkrätten. Det gör att yttrandefriheten
är dubbelt tvingande. Den har en mycket stark ställning
i det juridiska systemet och är också mycket omfattande.
Men, och det är något KG var inne på (sid 37–38), yttrandefriheten
liksom alla andra mänskliga rättigheter ska utövas i balans
mot andras rättigheter. Hänsyn ska tas, tolerans ska visas mot
andras värderingar och religiösa uppfattningar. Samtidigt är det
viktigt att säga att det inte går att jämföra yttrandefriheten som
princip med dessa krav på tolerans och respekt. Yttrandefriheten
är juridik och internationell rätt medan kraven på tolerans och
respekt är etik och internationell moral. Det gör att i den praktiska
tillämpningen ges yttrandefriheten den vida tillämpning som
Arne Ruth beskrev (sid 50–51), och så bör det vara.
Men det är klart att den internationella moralen och etiken
ibland kan fokuseras och omvandlas så att den överensstämmer
Ove Bring
53