00470_uppdaterad

Resultatredovisning
vis förutsägbar rent fysiskt, han behöver inte fundera på var han
ska sitta, han har allt med sig och kan koncentrera sig på vad som
ska ske i klassen. Falkmer (2013) visar i sin studie betydelsen av att
en fysisk anpassning, till exempel placering i klassrummet underlättar
koncentration och lärande.
Det råder inga särskilda generella anpassningar i undervisningen
på grund av att elever inom AST finns i klassen, uttrycker
lärarna. Stödet är mer individuellt anpassat. Helen får stöd med
att skriva ner, sammanfatta, få inläst material, påminnelser i
sin Iphone etc. Det framkommer under intervjun att det inte
heller görs några särskilda IKT-anpassningar för att underlätta
undervisningen för Helen och Svante. Datorerna används på ett
generellt sätt och inte mer av eleverna inom AST än av de andra.
Skolinspektionen (2009) visar i en studie att det ofta är vårdnadshavare
eller eleven själv som är initiativtagare till att anpassningar
av teknisk karaktär sker. Det är ju emellertid skolhuvudmannen
och skolan som ska ansvara för att säkerställa anpassningsåtgärder.
Anpassningar måste naturligtvis alltid ske utifrån elevens
behov och önskan. Men ju mer som kan göras till en generell
åtgärd i klassen desto mindre utpekande blir stödet. En ytterligare
aspekt på IKT-anpassningar och tekniska hjälpmedel är att de ska
vara enkla att använda, finnas på plats i klassrummet och inte
behöva hämtas någon annanstans. I detta sammanhang menar
rektorerna i studien att de har förväntan på undervisningen att
utveckla användandet av IKT för eleverna inom AST. Överlag
behöver skolan utveckla sina sätt att använda digitala medier på
ett pedagogiskt och alternativt sätt, menar rektorerna. Det är lätt
hänt att datorerna endast blir ett administrativt verktyg och inte ett
verktyg för lärande.
Klasslärarna anser att stödverksamheten på skolan är mycket
betydelsefull och de är trygga med att personalen där gör de
bedömningar som behövs för hur det individuella stödet ska
utformas. Personalen från stödverksamheten finns med i klassundervisningen
i olika grad, går ofta in och runt i klassen och därefter
till eleven som behöver stöd. ”Eleverna är vana vid det, klassen
vet att eleven behöver det personliga stödet. Det är inget att hymla
med”, säger en av lärarna.
Specialpedagogen berättar att man för en diskussion om vad
som behöver stödjas inför klassens arbete, till exempel om text ska
läsas in på band. Det är dock ofta klasslärarna som tar initiativ
och efterfrågar hur de kan lägga upp undervisningen. Omprov och
kompletteringar görs i stor utsträckning i stödverksamheten för
det riktade stödet. Även förberedelser inför lektion och uppsamling
efter lektion är något som sker här. Man skulle kunna uttrycka det
som att stödverksamheten är själva navet för Svante och Helen.
Specialpedagogiska skolmyndigheten • Stödjande strukturer
39