00470_uppdaterad

Diskussion och slutsatser
Avslutande reflektioner
och rekommendationer
Skolornas intentioner visar på en process att vilja arbeta för att
inkludera alla elever i skolans ordinarie undervisning. Processen
karaktäriseras av dels en centraliserad process dels en lokaliserad
process. Den centraliserade processen kännetecknas av organisatoriska
stödstrukturer på organisation och skolnivå och ligger
längre från eleven, medan den lokaliserade processen kännetecknas
av både sociala och didaktiska stödstrukturer och har ett mer nära
fokus och kan sägas ligga på grupp- och individnivå. Båda processerna
har sina styrkor och svagheter. Det är därför angeläget att
synliggöra processerna och väga dess effekter mot varandra för att
om möjligt och önskvärt göra förskjutningar dem emellan.
En svaghet i den centraliserade processen är att den externa
grupphandledningen endast omfattar redan insatta specialpedagoger
och assistenter inom AST-området. En utvecklingsmöjlighet
vore att rikta denna typ av handledning direkt till arbetslaget där
också dessa ingår. Med all sannolikhet når skolan då längre i sitt
arbete med social och didaktisk inkludering. Styrkan i den centraliserade
processen är att flera involverade specialpedagoger och
assistenter inom verksamhetsområdet delar erfarenheter och lyfter
frågor från den egna verksamheten till ett större sammanhang.
En styrka i den lokaliserade processen är att lärarna möjliggör
sociala och pedagogiska stödstrukturer, är nära eleverna, skapar
förtroendefulla relationer och ser vem eleven är. Stöd och anpassning
för eleverna diskuteras och det finns möjlighet att förändra
detta efter behov. Svagheten i processen är att man inte fullt ut
utnyttjar varandras kompetenser för en mer pedagogisk differentiering
och didaktisk inkludering i klassrummet. En utvecklad
kollegial handledning kan här bli ett viktigt verktyg där specialpedagogerna
fyller en viktig funktion.
Sammanfattningsvis kan sägas att för att skolorna ska kunna
skapa rum för inkluderande processer och för att både ett individorienterat
synsätt och ett gemenskapsorienterat synsätt på inkludering
ska råda krävs lärare med generell inkluderingskompetens,
vilket innebär att man har förmåga att utveckla relationer, har
goda didaktiska kompetenser samt samarbets- och ledarkompetenser.
Men det behövs dessutom fördjupad kompetens kring
elever inom AST. Därmed inte sagt att den behöver finnas hos
enbart specialpedagoger eller speciellt utbildade lärare för gruppen
elever inom AST. Kan allt detta förenas kommer skolorna att få
ännu bättre förutsättningar att ge eleverna inom AST den utbildning
de har rätt till.
Avslutningsvis vill jag dessutom, med utgångspunkt i resultatet
från denna studie men också utifrån relevant forskning, ge några
54 Stödjande strukturer • Specialpedagogiska skolmyndigheten