00470_uppdaterad

Inledning och syfte
Inledning och syfte
Sedan en tid har intresset för hur grundskolan förhåller sig till
elever inom autismspektrumtillstånd (AST)1 visat sig vara omfattande.
Både Skolverket och Skolinspektionen har i rapporter
gett en bild av skolors arbete med inkluderingsarbete i relation
till AST. Bilderna visar på svårigheter att ge adekvat stöd till
eleverna på grund av avsaknad av fördjupad kunskap om vilka
behov de enskilda eleverna har och att åtgärder inte följs upp
(Skolverket, 2009; Skolinspektionen, 2012). Även Autism- och
Aspergerförbundet uttrycker i sin enkätundersökning (2013) att
skolors bristande ”autismkompetens” är uppenbar. Ordförande
för förbundet skriver:
Har man autism betyder det att man har betydande
svårigheter med kommunikation och socialt samspel.
Man har en annorlunda tankestil, är känsligare för
intryck i miljön och har svårt med flexibilitet. Det
ställer andra krav på pedagogiskt arbetssätt och lärmiljö.
Skolan måste ha kunskap om vad ett pedagogiskt
arbetssätt anpassat till elever med autism är.
Undersökningar som gjorts visar en stor variation i hur skolor
organiserar och genomför undervisningen för elever inom AST. Det
finns skolhuvudmän som förordar en särskild undervisningsgrupp
för eleverna och det finns de som utformar ett generellt stöd med
stor flexibilitet. Det finns en rad olika faktorer som påverkar hur
man väljer att organisera sin verksamhet. Elevernas skilda behov,
1 Begreppet autismspektrumtillstånd, som föreslås som övergripande diagnos i den nya
diagnosmanualen (DSM-5), är ett samlingsnamn för flera olika tillstånd med gemensamma
begränsningar inom de tre områdena social interaktion, kommunikation och föreställningsförmåga.
Autismspektrumet omfattar diagnoserna autism, Aspergers syndrom, atypisk
autism och desintegrativ störning. I föreliggande studie används fortsättningsvis förkortningen
AST.
Specialpedagogiska skolmyndigheten • Stödjande strukturer
7