00470_uppdaterad

Resultatredovisning
Vi lägger ett stort fokus på att eleverna inom AST ska
vara med ute på rasterna. Vi har en rastbok där vi
dokumenterar vad som händer så att vi kan följa upp
och se om vi eventuellt ska förändra raststödet. Det är
ju viktigt att våga ta bort stödet. Ibland säger eleverna
ifrån, jag klarar det själv. De vuxna växer ihop med
eleven men måste våga att inte vara kloss an. Kanske är
det just för mycket för Mikael, vågar vi pröva honom?
Vi måste också vara sampratade, göra lika.
Vid samtliga observationstillfälle under raster visar sig detta
mönster, att vara en ”följare” snarare än en aktiv lekkamrat.
Mikael väljer ut olika kamrater att följa. Han har fullständig kontroll
på var de befinner sig och följer som en skugga. Han rör sig
smidigt och verkar inte vara i vägen för kamraternas lekar och på
grund av det är det ingen som heller tycks bli irriterad på honom.
Vid ett tillfälle då kamraterna i klassen leker King (ett lagspel med
boll) är han högst närvarande i leken fast bredvid. Han fokuserar
på en kamrat, går in och ur Kingrutan efter kamraten, snirklar sig
mellan kamraterna som ju hela tiden förflyttar sig. Rätt som det
är hamnar Mikael mitt i och då ber någon kamrat honom vänligt
att flytta sig lite. När kamraten som han just ”följer” sätter sig på
en bänk, tar av sig tröjan gör han likadant. Min tolkning är att
Mikael vill så gärna vara med men han har inte riktigt förmågan. I
hans perspektiv är han sannolikt delaktig.
Mathilda är mycket aktiv på raster, har ofta sett ut en eller ett
par kamrater som hon vill leka med. I intervjun med assistenten
framkommer att hon också behöver strategier för att leka och samspela
och även här gör klassen leklektioner för att visa på nya lekar
och hur man gör. Ibland blir allting väldigt intensivt med Mathilda
och då finns det risk för att kamraterna tröttnar även om de är väldigt
måna om att ha med henne i leken.
Kommunikation och delaktighet
– Långeskolan
Helen och Svante på Långeskolan läser samtliga ämnen enligt
respektive kursplan. De når målen men har trots detta åtgärdsprogram.
Det grundar sig på ett beslut av rektorerna som menar
att ett åtgärdsprogram är viktigt då det finns ett riktat stöd med
medföljande resurser. Det behövs en ordentlig dokumentation med
uppföljning och utvärdering. Det framkommer i intervjun med
rektorerna att specialpedagogen gör en kartläggning över elevernas
Specialpedagogiska skolmyndigheten • Stödjande strukturer
41