00470_uppdaterad

Resultatredovisning
Kommunikation och delaktighet
– Drageskolan
Rektor vid Mathildas och Mikaels skola menar att eleverna har det
väldigt bra och utvecklas. Mathilda är delaktig i undervisningen
och medverkar när IUP ska upprättas, däremot framgår det i samtalet
att det är svårt för Mikael att medverka på grund av koncentration
och kommunikationssvårigheter. Rektor anser vidare att
stödåtgärderna är adekvata och uttrycker det på följande sätt:
Jag sitter ju med när barnet, föräldrar och lärare diskuterar.
Det måste naturligtvis vara rätt för barnet, att
undervisningen i klassen ger något och inte bara vara
för att de ska vara där. Det handlar inte om tiden men
så mycket som möjligt tillsammans. Det kan handla om
dagsformen, att kunna gå undan, få annan aktivitet.
Klasslärarna framhåller att eleverna är accepterade på skolan och
kamraterna i klasserna är informerade och förstår att det finns en
problematik. Mikael har inga nära relationer, han är ofta bredvid
kamraterna och följer efter de andra. På grund av sin bristande
kommunikationsförmåga är det svårt för kamraterna att nå
honom och veta vad han vill, menar klassläraren. ”Men de frågar
efter honom och blir glada då han kommer med. Det känns som
han är delaktig.” Jansson (2005) beskriver hur möjligheterna till
delaktighet kan se olika ut beroende på var handlingarna äger
rum, till exempel i undervisningskulturen eller i kamratkulturen
eftersom interaktionen kräver olika förmågor. Kamratkulturen,
som mer har karaktären av horisontella relationer, är orienterad på
här och nu. Det är lustbetonat och man umgås för att man vill, har
utbyte av den andre och tillför något i leken. Ett erkännande från
kamraterna handlar här om andras uppfattningar och acceptans i
olika aktiviteter (Från samma källa).
Det framkommer i intervjuerna att specialpedagogen vid skolan
lägger stor vikt vid att stödja samspelet mellan kamraterna på
rasterna. Hon arbetar ibland med en lekgrupp för en mindre grupp
elever i syfte att vänja Mikael vid regler och hur man samspelar
med andra. Specialpedagogen beskriver hur man med hjälp av
någon eller några elever ”visar” leken och lekens regler för Mikael
för att sedan involvera honom. Efter flera gångers ”provtillfällen”
involveras allt fler elever i leken. Det handlar om att ha en småstegsstrategi.
Många gånger är Mikael bredvid och iakttar vad som
händer i klassrummet. Han registrerar troligen väldigt mycket men
gör själv inga aktiva val. Han leker inte aktivt utan är bredvid, ser
på, fokuserar på någon kamrat och gör som den gör och följer efter.
40 Stödjande strukturer • Specialpedagogiska skolmyndigheten