wwwGiftMotSinVilja

eflektera och förhandla. Det fanns också ett
samband mellan konfliktnivån och gränsöverskridande
partnerval som hotade familjegemenskapen
eller när den unge äventyrat de
sexuella ärbarhetsnormerna.
Också av den danska studien At finde den
eneste ene – hvordan etniske minoritetsunge i
Danmark danner par. Konflikt og intervention
(Singla 2006) framkom att ungas förhandlingsutrymme
i förhållande till äktenskap och val
av partner var beroende av familjens vilja att
förhandla. En del av föräldrarna beskrevs som
flexibla och i stånd att acceptera den unges synpunkter
och val av partner, där sågs parbildandet
som ett samspel mellan de unga och föräldrarna.
En mindre del av föräldrarna beskrevs
som rigida, vilket ledde till konflikter i samband
med val av partner. Vad som kan betraktas
som press, tvång, kränkningar, hot och våld i
förhållande till äktenskapet kan också skilja sig
åt mellan de unga och föräldrarna.
I Samad och Eades studie Community Perceptions
of forced marriage (2002) framkom en tendens
bland de äldre informanterna att förneka
förekomsten av tvångsäktenskap medan detta
inte gjordes av de yngre deltagarna. Vidare framkom
att de äldre deltagarna med tvång främst
menade fysiskt våld. För ungdomarna fanns det
inte någon skillnad mellan fysiskt eller psykiskt
tvång, våld eller press. För dem var den psykologiska
pressen i samband med ett äktenskap
lika oacceptabel som fysiskt tvång. I fokusgruppsintervjuerna
med de äldre deltagarna
fördes diskussioner om interetniska och interreligiösa
äktenskap och det framkom att detta
inte var acceptabelt och att föräldrarna var beredda
att sätta psykisk och känslomässig press
på barnen och hota med att förskjuta dem för
att få dem att avsluta ett sådant förhållande.
Detta sågs inte av den äldre generationen som
181
tvång. Det var främst att gifta sig utom sin religion
som sågs som ett särskilt känsligt ämne.
I den norska rapporten Integreringskart 2008
(Svensson 2008) lyfts den norska polisens erfarenheter
av arbetet mot tvångsäktenskap i Kompetensteamet
mot tvångsäktenskap fram. De ser
att tvångsäktenskap dels kan vara en del av en
familjs hedersrelaterade våld och förtryck av
en enskild familjemedlem, dels kan det vara
målet för olika hedersrelaterade begränsningar
och förtryck. Polisen menade att alla tvångsäktenskap
innehåller element av hedersrelaterat
våld, fysiskt eller psykiskt. Polisen såg att
det till största delen är kvinnor som riskerar att
drabbas av våld och hot i samband med ett
tvångsäktenskap.
I rapporten lyfter polisen fram att om det är
en kvinna som har flyttat till Norge i samband
med ett äktenskap med en där bosatt man förekommer
det att kvinnorna har upplevt att de
blivit utnyttjade som hjälp för hela familjens
storhushåll, utsatta för grovt våld, sexuellt utnyttjande,
frihetsberövade och att de nekats all
möjlighet till social integrering i Norge. I de
fall där det var en i Norge boende kvinna som
utsatts för ett tvångsäktenskap med en man från
familjens ursprungsland har flera poliser upplevt
att mannen, som ofta haft en patriarkalisk
syn på könsrollerna, har sett det som förnedrande
att vara både praktiskt och ekonomiskt
beroende av kvinnan. Detta har tillsammans
med ett behov av att kontrollera henne socialt i
flera fall lett till att kvinnan utsatts för våld och
i vissa fall våldtäkt.
För Anknytningsutredningens räkning gjorde
SCB en intervjuundersökning med 589 utländska
kvinnor som på grund av anknytning fick
uppehållstillstånd 1992. Av kvinnorna i undersökningen
hade 14 procent farit illa i förhållandet
och 6 procent hade utsatts för våld. Bland