wwwGiftMotSinVilja

ha gett mig ett mycket värre liv. Jag tror
att min pappa och mina bröder är stränga
för att de inte känner de kan lita på svenska
samhället. De tror det finns alkoholister
och dåliga människor överallt, och de är
också rädda om vårt rykte. ’Dåligt rykte’
är en sak som jag tror att många invandrarföräldrar
är rädda för. Det kanske är
för att de inte har så mycket annat att hålla
fast vid.” (Terrafem 2004 s. 25–26)
Att som ung person leva med begränsningar
kring sin sexualitet och könsstereotypa roller
inom familjen kan unga uppleva som ett hinder
i relation till vad de själva vill göra och vem
de själva tycker att de är och vem de vill vara. En
kvinna, ”Laura” 25 år, beskriver hur hon upplevde
att det fanns olika regler för pojkar och
flickor i hennes familj när hon växte upp:
”Min syster och jag däremot skulle hålla
ordning efter våra bröder. ’Flickor ska lära
sig tidigt att de inte är barn som leker’. Jag
vet inga tjejer som leker. Vi ska laga mat,
städa och hjälpa till. Mina föräldrar brukade
säga: ’Det är därför man föder tjejer’.
Killar ska hjälpa till med pengar när de är
äldre och tjejer ska hjälpa till med städningen,
maten och passa upp föräldrarna
som små barn.” (Hagberg 2009 s. 61)
Pojkar kan också beskriva att de får en slags
stereotyp mansroll tilldelad sig av sin pappa eller
mamma som de inte är helt bekväma med,
men som de ändå måste hantera och leva upp
till. Så här säger en ung man:
186
”Det är skillnad från dem i Irak och så.
Pojkar som typ är 13 år som tar hand om
familjen och sina systrar, låter dem inte gå
på fester och skäller ut dem. Då är de en
man. Så fort de kan kontrollera sin familj
så är de en man (…) Det är så att pappan
lämnar över till sin son och säger att du är
man nu och måste ta hand om din familj.
Pojken vill ju göra sin pappa stolt och han
tror att han är man genom att han kontrollerar
och slår sin syster och sina småbröder
och så. Låter henne inte gå ut. Jag
tycker inte att det är manligt. Ok, genom
att hjälpa sin familj att jobba och tjäna
pengar, men inte att slå sin familj och kontrollera
dem som en diktator i familjen
(…). Där i hemlandet kan de gifta sig
när de är 14–15 år. Min pappa gifte sig
när han var 14 år. Han säger att; jag är
man och gifte mig när jag var 14 år.”
(Eliasson 2008 s. 29 9 )
Föräldrarnas kontroll av framförallt flickors
liv kan öka när de blir äldre och kommer i puberteten.
”Laura”, 25 år, säger om sin tonårstid:
”Jag var helt ensam! Mina föräldrar gjorde
mig ensam. Sjuan, åttan, nian var ett rent
helvete. Jag gjorde mina läxor. Ibland låtsades
jag bara för att få vara ifred och slippa
hjälpa till hemma.” (Hagberg 2009 s. 72)
Unga känner också till det som hänt andra
unga och får frågor om sitt liv och de begränsningar
de förmodas ha för att de har utländsk
bakgrund. Så här säger ”Marina” 17 år: