wwwGiftMotSinVilja

tvångsäktenskap. I händelse av äktenskapsskillnad
är det vanligtvis kvinnan som klandras
samtidigt som det blir svårare för henne att gifta
om sig (Shaw 2001, Lalonde et al. 2004,
Charsley 2005, González-Ferrer 2006, Fowers
et al. 2008).
Shaw skriver att unga sydasiatiska män har
större umgängesfrihet före äktenskapets ingående
och därmed större möjligheter att inleda
ett förhållande som kan konverteras till ett ”arrangerat
kärleksäktenskap”. Unga pakistanska
män föredrar, enligt Shaw, äktenskap med kvinnor
som har vuxit upp i Pakistan eftersom ”hon
kan traditionerna” och ”hon står inte emot”
sin man (Shaw 2001). González-Ferrer (2006)
ser samma trend bland lågutbildade turkiska
män i Tyskland.
Unga män med utländsk bakgrund i Hammaréns
(2008) studie ger uttryck för olika uppfattningar
avseende val av partner. En del har
en inkluderande syn på partnerval, det vill säga
att det inte är viktigt med bakgrundsfaktorer
som etnicitet, religion och kultur utan de fäster
större hänseende vid andra kvaliteter exempelvis
utbildning, jobb, kärlek och personlighet i
val av partner. En del andra pojkar betonar däremot
vikten av att en potentiell partner ska ha
samma bakgrund som mannen i kulturella,
religiösa och etniska hänseenden.
Det finns enligt Hammarén ett samband mellan
benägenheten, hos vissa pojkar och flickor
med utländsk bakgrund, att föredra ett äktenskap
inom den egna släkten och inom den etniska
eller religiösa gruppen och dessa pojkars
och flickors upplevelser av underordning och
marginalisering i den svenska kontexten. Hammarén
skriver att vid sidan om många ”gränsöverskridande”
kärleksrelationer finns det
marginaliserade människor som tenderar att
utveckla strategier för sammanhållning som ett
77
slags försvar mot förtryckande mekanismer.
Dessa strategier manifesterar sig i en önskan
om att inleda en relation med någon från samma
grupp.
En del pojkar av utländsk härkomst skapar
utifrån sin marginaliserade position ett slags
motidentitet som en respons på ett uteslutande
samhälle och ”invandrarmaskulinitet” som en
motpol till en föreställd svensk manlighet
(Bredström 2005, Hammarén 2008).
Vem man har intima relationer med, blir tillsammans
med och/eller väljer att ingå äktenskap
med kan förstås ses som en reflexiv process
i ett visst sammanhang där både marginalisering
och ”rasifiering” har en viktig betydelse.
Rädslan, hos en del pojkar/unga män med utländsk
bakgrund, för att den svenska kvinnans
föreställda frihet riskerar att underminera
familjesammanhållningen kan utgöra en begränsning
och påverkar valet av partner. Det är
mot en sådan bakgrund man kan förstå det
ambivalenta och paradoxala förhållningssätt
gentemot sexualitet, val av partner och jämställdhet
som en del unga med utländskt ursprung
ger uttryck för. En del respondenter i
Hammaréns studie tar parti för flickans rätt att
själv få välja sin partner samtidigt som de försvarar
föräldrarnas förväntningar om att flickan
ska vara oskuld vid äktenskapets ingående.
Enligt en del av pojkarna med utländsk bakgrund
i Hammaréns studie utgör begreppet
”invandrarkille” ett hinder i dessa pojkars möte
med svenska flickor eftersom detta begrepp
behäftas med stigmatiserande egenskaper som
kriminell, våldsam och traditionell. En relevant
fråga i detta sammanhang är om en del av dessa
killars paradoxala förhållningssätt till sexualitet,
jämställdhet och val av partner går att hänföra
till hederskulturella normer och värderingar?
Enligt Sernhede går det inte att likställa