Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Föräldrar och uppfostran av barn<br />
Föräldrar är viktiga för barnen, familjen är också<br />
samhällets minsta enhet. I den lagstiftning som<br />
rör barn (föräldrabalken, socialtjänstlagen och<br />
lagen med särskilda bestämmelser om vård av<br />
unga) betonas föräldrarnas centrala roll. De är<br />
oerhört viktiga för sina barn. Hur föräldrarna<br />
har det präglar också barnens villkor. Enligt den<br />
lagstiftning som finns ska därför samhället<br />
stödja föräldrarna i deras uppgift som föräldrar<br />
och särskilt när föräldraförmågan sviktar. Föräldrar<br />
behöver inte vara perfekta, det räcker att<br />
vara en ”tillräckligt bra förälder”.<br />
Hur ett barn mår beror inte enbart på föräldrarna<br />
utan också på barnet och vilka inneboende<br />
styrkor och svagheter de har. Vissa barn<br />
klarar stora påfrestningar och klarar sig ändå,<br />
det visar till exempel forskningen om de så kallade<br />
maskrosbarnen. Forskaren Emmy Werner<br />
följde ett antal barn som alla växte upp i familjer<br />
med problem. Hon fann att det som kännetecknade<br />
dem som vid vuxen ålder kunde leva<br />
ett gott liv var att de som barn hade haft stödjande<br />
relationer och villkorslös acceptans av<br />
åtminstone en vuxen person. Det betydelsefulla<br />
var att den vuxne också kunde vara någon utanför<br />
familjen (Werner & Smith 1992).<br />
I utredningen I god tro – samhället och nyandligheten<br />
(SOU 1998:113) har vi hittat en beskrivning<br />
av föräldrars roll och uppfostran som vi<br />
kommer att hänvisa till för att beskriva den situation<br />
som kan uppstå för barn och unga som<br />
växer upp med villkor som skiljer sig från ett<br />
majoritetssamhälles normer. Enligt utredningen<br />
är det centrala i den tidiga föräldrarbarn-relationen<br />
föräldrarnas förmåga att ”se”<br />
och ”bekräfta” barnet. De ska kunna uppfatta<br />
och tolka barnets signaler och fylla barnets behov.<br />
I föräldrarnas uppgift ingår också att villkorslöst<br />
acceptera barnet som person och se<br />
29<br />
det som en egen unik individ och inte som en<br />
förlängning av dem själva. Föräldrarna ska<br />
kunna uppfatta och respektera barnens personlighet<br />
och förutsättningar och utifrån detta ha<br />
krav och förväntningar som utgår från barnet<br />
som det ”är” och inte från förutfattade meningar<br />
om hur barnet ”bör vara”.<br />
När barnet blir äldre ställs föräldrarna inför<br />
nya krav. Föräldrarna bör vara:<br />
Uttolkare och introduktör till en vidare social<br />
och samhällelig omvärld för barnet.<br />
Språkrör för barnet och dess individuella<br />
behov och intressen i relation till förskola,<br />
skola, hälso- och sjukvård med mera.<br />
Förstående och bejakande för att konstruktivt<br />
kunna hantera barnets olika frigörelsemanifestationer.<br />
Tydliga, konsekventa och ansvarstagande för<br />
att skapa trygghet för barnet.<br />
Konstruktiva förebilder genom att ge barnet<br />
en bild av vad vuxenhet är, och vara tydliga med<br />
att det finns en skillnad mellan att vara vuxen<br />
och att vara barn.<br />
En överförare av viktiga normer och värderingar<br />
till barnet, så att det inom barnet skapas<br />
ett överjag/samvete som kan fungera autonomt.<br />
Barnet ska inte styras av yttre kontroll och straffrädsla.<br />
Bejakande och respektera att tonåringen<br />
kommer att ta förnyad ställning till föräldrarnas<br />
normer och värderingar, se dem i ett nytt<br />
ljus och ompröva och komplettera dem. (SOU<br />
1998:113 s. 225)
Change language