wwwGiftMotSinVilja

och skulle också de kunna bli aktuella för vård
enligt LVU enligt 2 eller 2 och 3 §§ LVU.
Enligt förarbeten till LVU-lagstiftningen Stärkt
skydd för barn i utsatta situationer (prop. 2002/
03:53) kan fostran till asocialt beteende eller
kriminalitet ses som en form av psykiskt våld
från föräldrarna mot barnet. Att ett barn tvingas
bevittna (se eller höra) våld i sin närmiljö eller
leva i en miljö där våld och hot om våld förekommer
ofta, kan också det göra att ett barn far
psykiskt illa. Även om det inte av domarna framkommer
att flickornas bröder själva utsatts för
hot eller våld från föräldrarna skulle det faktum
att de har levt i en miljö där hot och våld
förekommer ofta och där de själva skolas till att
hota, misshandla och förtrycka en annan familjemedlem,
i sig vara LVU-grundande utifrån
brister i hemmiljön. Av vår kartläggning framkommer
dock att inga pojkar har omhändertagits
på den grunden under 2007.
Trots att vi från de kartläggningar som finns
(Socialstyrelsen 2007a, Schlytter et al. 2009) ser
att pojkarna också är oroade för att inte själva få
välja partner så framkommer det inte av vår
kartläggning av LVU-domar att de omhändertas
av samhället på grund av detta i lika stor
utsträckning som flickorna. Detta skulle kunna
bero på att de i lägre grad än flickorna är benägna
att tala med utomstående om sin situation.
Det skulle också kunna handla om att de
inte i lika stor utsträckning begränsas i sin utveckling
under ungdomsåren utifrån starka
oskuldsnormer eller krav på tidiga äktenskap.
En annan orsak skulle kunna vara att de inte
erbjuds stöd och skydd då de inte ses som trovärdiga
eller hjälpbehövande av samhället.
Av tidigare nämnda studie Oskuld och heder
(Schlytter et al. 2009) framkommer att socialtjänsten
har svårigheter att se de pojkar som
själva utsätts för hedersrelaterat våld och be-
220
gränsningar. Den dubbla roll som pojkarna har
som både potentiella förövare och potentiella
offer inom en hederskontext menar forskarna
innebär en dubbel utsatthet. En tredje roll som
pojkarna innehar, av vad som framkommer av
domarna, är som den inte accepterade partnern.
Av domarna framkommer att även vissa av de
pojkvänner som inte har accepterats har utsatts
för hot och våld av flickans familj. Vilket stöd
och skydd dessa pojkar har erbjudits av samhället
framkommer inte av vår kartläggning.
Kontroll av flickors beteende
De unga flickor vars historia överrensstämde
med de valda kriterierna uppgav alla att de hade
utsatts för ett långtgående och systematiskt förtryck
från familjen. Särskilt i samband med att
flickan av familjen börjar ses som kvinna och
inte längre som ett barn. Begränsningarna och
kontrollen av flickorna rör sig kring hennes
sexualitet och hennes uppförande och leder till
påverkan av både hennes inre (känslor, tankar
och värderingar) och hennes yttre (kläder och
uppförande) samt hennes kontakter med omvärlden.
De utsätts också för ett ständigt misstänkliggörande
av familjen. Det centrala är de
oskuldsnormer som finns kring flickan. Hennes
sexualitet och hennes beteende ska kontrolleras
till dess hon ingår ett äktenskap med
den man familjen har valt ut eller kan acceptera.
De 32 flickorna kan sägas leva i ett sammanhang
där det finns en förväntan på att de ska
acceptera ett arrangerat äktenskap. Utifrån
mängden av tvång och begränsningar av andra
delar av flickans livsutrymme har flickan ytterst
begränsade möjligheter att göra ett eget
val av framtida partner – att själva bestämma
om, när eller med vem de ska gifta sig. En av
flickorna i studien uppger att hon själv får välja