wwwGiftMotSinVilja

Ur Brottsbalken
3 kap. 1 § den som berövar en annan livet, dömes för mord till
fängelse i tio år eller på livstid.
3 kap. 2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter
som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt,
dömes för dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år.
3 kap. 5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom
eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller
något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i
högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
3 kap. 6 § Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall för grov
misshandel dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om
gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår
kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller eljest visat särskild hänsynslöshet
eller råhet.
4 kap. 1a § Den som, i annat fall än som avses i 1 §, med användande
av olaga tvång eller vilseledande, med utnyttjande av någons
utsatta belägenhet eller med något annat sådant otillbörligt
medel rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar någon
annan sådan åtgärd med en person, och därigenom tar kontroll
över personen, i syfte att personen skall
1. utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3, 4, 5 eller 6 §, utnyttjas för
tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för
sexuella ändamål,
2. utnyttjas i krigstjänst eller tvångsarbete eller annat sådant
tvångstillstånd,
3. utnyttjas för avlägsnande av organ, eller
4. på annat sätt utnyttjas i en situation som innebär nödläge för
den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och
högst tio år. Detsamma gäller den som i sådant syfte som anges
i första stycket,
1. till annan för över kontrollen över en person, eller
2. från annan tar emot kontrollen över en person.
Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person
som inte har fyllt arton år skall dömas för människohandel
även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har
använts.
293
Är ett brott som avses i första – tredje styckena mindre grovt, döms
till fängelse i högst fyra år.
4 kap. 2 § Den som i annat fall än som sägs i 1 eller 1a § för bort eller
spärrar in någon eller på annat sätt berövar honom eller henne
friheten, döms för olaga frihetsberövande till fängelse, lägst ett
och högst tio år. Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse
i högst två år.
4 kap. 4 § Den som genom misshandel eller eljest med våld eller
genom hot om brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller
underlåta något, dömes för olaga tvång till böter eller fängelse i
högst två år. Om någon med sådan verkan övar tvång genom hot
att åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna
menligt meddelande, dömes ock för olaga tvång, såframt tvånget
är otillbörligt.
Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst
sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas om gärningen innefattat pinande till
bekännelse eller annan tortyr.
4 kap. 4a § Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6
kap. mot en närstående eller tidigare närstående person, döms,
om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning
av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt
skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse,
lägst sex månader och högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en
kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har
bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall
i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.
23 kap. 2 § Den som, med uppsåt att utföra eller främja brott,
1. tar emot eller lämnar pengar eller annat som betalning för ett
brott eller för att täcka kostnader för utförande av ett brott, eller
2. skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer
eller tar annan liknande befattning med något som är
särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott, skall i de
fall det särskilt anges dömas för förberedelse till brottet, om han
inte gjort sig skyldig till fullbordat brott eller försök.
I de fall det särskilt anges döms för stämpling till brott. Med stämpling
förstås, att någon i samråd med annan beslutar gärningen
eller att någon söker anstifta annan eller åtar eller erbjuder sig att
utföra den.
Källa: www.lagen.nu