UPPSALA UNIVERSITY - Index of - Uppsala universitet

Alexander I. Pereswetoff-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...Ďurovič (så 2000:362), även om denne har varit mindre förvissad än Sjöberg omvilken arbetsfördelningen mellan Flörich och Torčakov egentligen var (ibid.): 1[...] vi vet faktiskt inte vad som är Flörichs andel av arbetet och vad som är Torcakovs. Denna frågaväntar på en grundlig filologisk utredning – eller kanske man en gång hittar en anteckning i någotarkiv som kastar ljus över denna fråga.Torčakovs supplik av 1628 finns emellertid bevarad på Riksarkivet, och trots att Bringvisar sig ha bättrat på något, eller kanske för svenska läsare ”förklarat” den titel ryssendär ger sig, så manar samma titel också till viss försiktighet: Isaak Torčakov var”Kyrkio diak widh Spas Kyrkia i Jamagorodh”. Detta är något annat än en ”rysk djak,d.v.s. en skrivare eller sekreterare”. Det finns en fängslande spänning redan mellanTorčakovs år 1984 kända titlar – diak, kornskrifware och kyrkio diak – som är värd attgranska. Någon ”grundlig filologisk utredning” kommer inte att företas här, men eneller annan ”anteckning i något arkiv” kan bringas ut i ljuset.2. Ingermanlands diakerI svenskt språkbruk från 1600-talets Ingermanland betecknar ordet diak i stort settentydigt en av de tre obligatoriska kyrkotjänarna i en rysk lantförsamling: prästen,diaken och klockaren – en triad vi ofta möter också i tidens ryska dokument som pop,d’jačok och ponomar’. En d’jačok – i mer officiell kyrklig terminologi d’jak 2 – var enlägre kyrkotjänare som fungerade som čtec och pevec – lektor och kantor, och som varnödvändig för ett fungerande kyrkoliv men i praktiken sällan var vigd till sitt ämbete.(De semantiska förskjutningar som har skett mellan begreppen d’jak – i dess olikabetydelser, diakon och d’jačok – där det går att finna glidningar och överlappningarmellan alla de tänkbara ordparen. 3 ) Den allmänna tendensen mot ärftliga prästämbetengjorde att han inte sällan tillhörde en prästfamilj och själv kunde ha för avsikt attprästvigas när den stunden kom. Utanför städerna gjorde den läs- och skrivkunnighetsom krävdes för kyrkoämbetet honom som regel helt central också i församlingensvärldsliga liv, och han fungerade ofta som en av församlingen underhållen zemskijpisar’ (Golubinskij 1901:462–465; idem 1904:265–267; Stefanovič 2002:255–256,262–263; Bernštam 2005:73; Selin 2007).1 Jfr exempelvis hur Alf Nyholm upprepade gånger hänför den stora idiomatiska säkerheten i ryskan till”Flörich/Torcakov” (1996:27, 29; jfr 63–64, 84, 90); se dock nu Maier & Droste 2010 för hur djupgåendeFlörichs ryskkunskaper kan förutsättas ha varit.2 Exempelvis i Stoglav, kap. 25; Novgorodärkebiskopen Gennadios’ epistel från sekelskiftet 1500 i Akty…1841:144; ofta i 1500-talets jordeböcker etc. — Det är svårt att säga hur vanligt det självmedvetna användandetav d’jak i stället för den historiska diminutiven d’jačok var i Ingermanland. Vi kommer att se att Torčakov sområdhusskrivare på ryska kallar sig d’jak där många nog skulle ha skrivit d’jačok, men det går varken att uteslutaeller verifiera att något sådant skulle ligga bakom även de fall där hans kyrkliga titel i hans svenska supplikeråterges som kyrkodiak.3 Den intresserade kan utöver historiska lexika konsultera Golubinskij 1901:462–465; 1904:265–267.9