analys och prognos. April 2013 - NLLplus.se, Norrbottens Läns ...

• Högre beloppsgränser för högkostnadsskyddet. Från och med den 1januari 2012 gäller nya regler för beloppen i högkostnadsskyddet, sominnebär att patientens maximala kostnad för receptbelagda läkemedel ihögkostnadsskyddet är 2 200 kronor i stället för 1 800 kronor under entolvmånadersperiod (se även bilaga 1). Ändringen i högkostnadsskyddetledde till ökade egenavgifter samt en motsvarande minskning av förmånskostnaderna2012 och förväntas bidra till en substantiell kostnadsminskningäven 2013 (se kapitel 4).• Effekter av kunskapsstyrning med fokus på ökad kostnadsmedvetenhetbland förskrivarna. Enligt en analys som Socialstyrelsen gjorde2004 har läkemedelskommittéernas arbete påverkat förskrivningen avflera läkemedelsgrupper i positiv riktning, det vill säga gjort den mer rationelloch kostnadseffektiv [10]. Kommittéernas förmåga att föra ut informationom behandlingsrekommendationer och kostnadseffektivitetkommer även i framtiden att bidra till en mer effektiv användning avhälso- och sjukvårdens resurser. Andra viktiga exempel på områden därläkemedelskommittéerna kan bidra till en effektivare läkemedelsanvändningär spridning av producentoberoende information och uppföljningav förskrivningsmönster vid vårdcentraler och sjukhuskliniker.• Effekter av ekonomistyrning, till exempel decentraliserat kostnadsansvaroch incitament. I slutet av 90-talet gjordes systemet för statsbidragetom, vilket resulterade i ett större kostnadsansvar för landstingen.Sedan dess har landstingen successivt utvecklat budget- och incitamentsmodeller.En viktig förutsättning för att kunna styra förskrivningenmot en högre grad av kostnadseffektivitet är att den går att följa upp.När lagen om läkemedelsförmåner ändrades den 1 oktober 2002 blev arbetsplatskodpå recepten obligatoriskt för expedition inom ramen för läkemedelsförmånerna,vilket gav landstingen nya uppföljningsverktyg.Under senare år har de flesta landsting fortsatt att öka kostnadsmedvetenhetenbland förskrivarna, bland annat genom att tillämpa modeller fördecentralisering av kostnadsansvaret. En majoritet av landstingen harnumera någon form av decentraliserat kostnadsansvar, i många fall ikombination med incitamentsmodeller. Dessa kan bygga på att vårdgivarennår behandlingsmål, håller budgeten eller följer rekommendationslistoroch premieras då med en viss ekonomisk ersättning.• Ökade sparbeting och krav på prioriteringar i perioder av ekonomisknedgång. Hösten 2008 drabbades landstingen av ett snabbt försämratekonomiskt läge i finanskrisens kölvatten. Detta ledde dels till attredan pågående initiativ, som drivs på landstingsnivå och syftar till effektiviseradläkemedelsanvändning, fick ökad uppmärksamhet, och delstill nya sparbeting inom läkemedelsområdet. Det är sannolikt att de prioriteringarsom många landsting måste göra under perioder av ekonomisknedgång – i alla fall tillfälligt – förstärker den kostnadssänkande effektsom olika rationaliseringsförslag skulle ha haft i vanliga fall.• Minskad prevalens av vissa sjukdomstillstånd. Medan prevalensenökar för vissa sjukdomar minskar den för andra. Åkommor som var vanligaförr i tiden, till exempel vissa infektionssjukdomar, förekommer intealls lika ofta numera [5]. Det är nettoeffekten av ökad och minskad pre-35