Det historiska perspektivet

familjeöverhuvuden menat sig vilja komma till landet för att undervisas i den kristna
tron och bli döpta. Efter en tids undervisning döptes familjerna i Tyska kyrkan 1681
i en storslagen ceremoni under närvaro av kungen, drottningen och flera biskopar. I
alla Stockholms kyrkor tog man upp kollekt för de nydöpta och dessutom fick de 400
daler av kungen (en tunna säd kostade vid denna tid 2 daler). 61 Även andra judar som
konverterade blev mer gynnade än exempelvis reformerta trosutövare som konverterade
till den lutherska tron. Liksom under det första judedopet förekom att samhällseliten
närvarade vid akten, de fick hela söndagens kollekt från huvudstaden och dessutom
fick de fritt underhåll och ekonomiska bidrag under den tid som de undervisades om
trons grunder. 62 Risken för att bli utvisad i kombination med dessa ekonomiska medel
bidrog sannolikt till intresset för att låta sig döpas. Dessa möjligheter gjorde det också
attraktivt för mindre bemedlade judar att invandra till Sverige. 63
Men landsbygden då?
Av det föregående har framgått att Sverige under stormaktstiden knappast var religiöst
enhetligt i den bemärkelsen att enbart en enda trosform skulle ha praktiserats i riket.
Genom invandring av holländare, fransmän, valloner, judar och andra grupper praktiserades
både reformert och i begränsad utsträckning även katolsk och judisk gudstjänst
i landet. Denna religiösa mångfald var särskilt tydlig i större städer som Göteborg och
Stockholm även om reformert trosutövning också förekom vid exempelvis Lövsta bruk.
Dessa kontinentala religiösa impulser märktes alltså i första hand i storstadsmiljöerna.
Men även om landsbygdens folk regelbundet deltog i en kult formad av luthersk tradition,
är det tveksamt att tala om en ”enhetskyrka” när det gäller den religionsutövning
som pågick i de svenska sockarna under stormaktstiden.
I den svenska kyrkan rådde, särskilt under perioden fram till slutet av 1600-talet,
vad som brukar kallas en stiftspartikularism. Under början av 1600-talet hade varje stift
inom den svenska kyrkan en relativt stor frihet att själva bestämma över sitt gudstjänstfirande.
Svenska kyrkan av idag är i jämförelse med sin tidigmoderna motsvarighet en
synnerligen konform organisation när det gäller gudstjänstfirandet. I alla stift användes
psalmböcker, katekes och gudstjänsthandböcker men de olika stiften hade frihet att
använda olika böcker. En person som blev upplärd enligt katekesen i ett stift, tillägnade
sig med andra ord inte exakt samma kunskaper som ansågs vara viktiga i ett annat stift.
61
62
63
Valentin, s. 69–71.
Ibid., s. 75.
Ibid., s. 75 f.
145