Det historiska perspektivet

Enligt Bielkes uppskattning rörde det sig om 3000–4000 mans infanteri, vilket
snabbt avancerade mot Tältet. Urbanowitz ställdes inför ett avgörande. Att hejda så
mycket infanteri med knappa 500 man i skogsterräng var omöjligt; ”forcen av armén
småningom hade kommit at smälta bort.” 36 Sannolikt skulle regementet ha gått förlorat
och vägen mot Stockholm ha legat öppen.
Helt klart insåg här Urbanowitz att han inte kunde rädda både Södertälje och regementet.
Uppgiften var att skydda Stockholm och han valde därför huvudstaden och
regementet. Urbanowitz beslutade att lämna Tältet och drog sig tillbaka till Rosenborgsgärdet.
Kavalleriet gavs därmed mer svängrum för att hejda ryssarnas framryckning
mot Stockholmsvägen. Sakta retirerade svenskarna. Bielke berättar; ”drogo wi oss
samteliga sachta igenom Staden up på gärdet.” 37 Uppenbarligen hade Urbanowitz
tidigare haft denna plan eftersom alla gärdesgårdar var nedrivna mot Stockholmsvägen;
”woro Gärdes Gårdarne lång åt Stockholms wägen redan af någre oberedne Ryttare
efter ordres nederrifne.” 38 Ryssarna avancerade efter, men tog istället vägen uppför Kusensbacke.
Uppe på gärdet kom svenskar och ryssar att skiljas åt av en ravin kallad Rosenborgsrännilen.
Läget var mycket fördelaktigt för svenskarna men drabbningen kom in
i ett dödläge. Svenskar och ryssar blev likt två frustande tjurar stående och ingen tog
initiativet. Ryssarna upphävde efter en stund ett ”stort anskrij” och deras vänstra flygel
sköt en salva mot svenskarna varav,”2 eller 3 karlar och någre hästar blefwo skiutna.” 39
Den psykologiska kraftmätningen mynnade ut i att båda under en timme blev stående
utan att något hände. Ryssarna tog till slut åter initiativet: ”I det samma sprang en af
fienden öfver rännelen och tände Eld på stadsladorna wed Stockholm wägen.” 40
Urbanowitz gav order till Bielke att göra en omfamningsrörelse runt ett kärr som låg till
vänster om svenskarna för att kunna ta ryssarna i ryggen. 41 Ryssarna hade under tiden
återkommit från Strömshållet och tänt på husen utmed Nyköpingsvägen och Storgatan.
Vid kyrkan hejdades de av ryttmästare Unge med manskap som gick till offensiven och
36
37
38
39
40
41
Olofsson, s.419.
Äldre kommittér 84, Riksarkivet Marieberg.
Ibid.
Ibid.
Ibid.
Ibid.
44