Det historiska perspektivet

till var att denna avdelning i första hand skulle rekognosera och inte försvara Trosa eller
övriga orter söder om Södertälje. Huvuduppgiften var att skydda Stockholm. Detta
förklaras av att den svenska militären under måndagen drog samman styrkorna till Södertälje
för att hindra att ryssarna skulle kunna dra sina galärer över nuvarande Södertälje
kanal. Annars Hade hade ett anfall mot Stockholm från Mälarsidan möjliggjorts
och därmed sannolikt en skövling av rika kulturskatter runt Mälaren.
Tisdagen den 21 juli stod slaget vid Södertälje där ryssarna retirerade. Samma dag
och även nästkommande dag drog de ryska galärstyrkorna söderut, först till Ytterjärna
och sedan till ön Mörkö. Ortsbefolkningen flydde. Ryssarna tog sig enligt senare uppgift
upp på Axviksberget för att hålla observation och inte bli överrumplade av den
svenska militären. Under tiden brändes i stort sett allt på Mörkö. Under onsdagen den
22 juli togs den ryske fången vid gården Staf i Hölö och fördes till Åby krog i Hölö,
enligt borgmästare Ståhlbom. Av kyrkoherde Carl Ulric Ekström på Mörkö, som 1828
nedtecknade minnen från barn till ögonvittnen, får vi också en förklaring till vart ryssarna
tog vägen efter slaget vid Södertälje. Ryssarna ankrade en galär vid Rådön, en holme
nära slottet Hörningsholm, där man också slog läger för natten. Ännu 1812 kunde man,
enligt Ekström, se lämningar av ryssarnas läger på ön i form av kokgropar och baracker.
Platsen var idealisk för ryssarna. Här riskerade de inte att bli överrumplade av det
svenska försvaret och kunde dessutom sända upp spanare på det intilliggande Axviksberget.
När ryssarna där slagit läger får vi vidare veta att man sände ut båtar som härjade
utmed sjökanterna. En intressant notering som förklarar varför man inte brände
hus i Hölö, är att man bara vågade bränna hus utmed stränderna. Exempelvis skriver
prästen på Mörkö, Anders Sundenius, att torp inne på ön Mörkö skonades. Ryssarna
vågade sig inte ens in till mitten av ön. Enligt kyrkoherde Ekströms berättelse lämnade
den svenska militären helt området, vilket snabbt upptäcktes av ryssarna. På öarna var
de också helt säkra, eftersom svenska försvarsmakten inte hade några marina enheter
i farvattnen som kunde störa ryssarna i deras aktiviteter. De kunde skövla fritt utmed
stränderna. Detta förklarar också händelseförloppet i Hölö. Att bebyggelsen i Hölö klarade
sig berodde på att ryssarna inte vågade vara skilda så långt geografiskt från kusten
och därmed galärerna, detta för att ha en snabb reträttmöjlighet. Det svenska försvaret
hade som uppgift att skydda Stockholm och tog därför inga onödiga risker att förfölja
ryssarna söderut och därmed blottlägga Stockholm. Ryssarna fann inget självändamål
med risken att skiljas från galärerna. I Hölö hade de endast intentionen att frita den
fångne ryssen på Åby krog, 500 meter från kyrkan. Enligt Scharffs egna anteckningar
kom ryssarna till Hölö torsdagen den 23 juli.
Hur kan det påvisas att den karolinska försvarsmakten var en fungerande organisation
efter Karl XII:s död? Den karolinska organisationen kan på ett sätt liknas vid ett
självspelande piano. Framgångssagan på de stora slagfälten var över men taktiskt och
52