Det historiska perspektivet

lämpar sig väl som kurslitteratur för blivande lärare i svenska. Vid en blick i ett par olika
läroböcker i svenska för gymnasiet finner man att inte heller dessa ger någon vägledning
som möjliggör läsning och tolkning av runinskrifter. 5 Däremot finns på Riksantikvarieämbetets
webbplats lättillgängliga och tydliga introduktioner till runskriften och tillvägagångssättet
vid läsning och tolkning av runinskrifter, skrivna av runologen Magnus
Källström. Dessa kan läsas och förstås av såväl elever i ungdomsskolan som studenter på
högskola eller universitet, men där finns även information som är riktad till barn. 6
Att läsa och studera runinskrifter är för många barn, ungdomar och vuxna ett spännande
och intresseväckande sätt att komma i kontakt med svensk språkhistoria. Det är
emellertid inte bara ett historiskt perspektiv på själva språket som man kan få genom ett
studium av runinskrifter, utan där kan historiska perspektiv på flera olika skolämnen
och vetenskapliga discipliner vävas samman. Därför passar runinskrifterna bra, förutom
i undervisning i svenska språkets historia, att användas inom ämnesöverskridande undervisning
där bl.a. ämnena svenska, bild, litteratur, religion och historia kan samspela.
Det historiska perspektivet på litteraturdelen av svenskämnet kan komma in genom
runinskrifter som är poetiskt formulerade enligt fornnordiska versmått, eller kanske genom
de fragmentariskt bevarande sägnerna på den berömda Rökstenen. Ett historiskt
perspektiv på bildämnet kan erhållas genom att många runinskrifter, även om det inte i
lika hög grad gäller runinskrifterna i Småland som i exempelvis Uppland, har mer eller
mindre konstnärliga utsmyckningar som kan kopplas till konsthistoriska strömningar.
Bildämnet kan även få utrymme genom elevernas avbildningar av runstenarna medelst
foto eller traditionella tekniker. Ett historiskt perspektiv på ämnet religion föreligger eftersom
många runinskrifter bär vittne om kristnandet av Skandinavien. Det finns även ett fåtal
vikingatida inskrifter med ett rent hedniskt innehåll. När det gäller historieämnet finns det
förstås många runinskrifter som vittnar om historiska förhållanden och händelser.
Den yngre 16-typiga runraden
Runt år 800 reduceras den äldre 24-typiga runraden till en ny runrad bestående av endast
16 tecken. 7 Denna till synes ganska snabba process har fått markera startpunkten
för den språkform som vi idag kallar för runsvenska. I denna omdaning försvinner vissa
runor, vissa förändras i sin utformning, och vissa byter ljudvärde. Man brukar anta att
reduktionen har att göra med förändringar i språkets fonemuppsättning, dock inte genom
att antalet språkljud blir färre, utan tvärtom genom att nya språkljud uppstår i de
5
6
7
Harstad & Tangaard Skoglund (2013); Sjöstedt & Jeppsson (2011).
Källström (2015a); Källström (2015b); Källström (2015c).
Se t.ex. Pettersson (2005), s. 52 ff.
72