Det historiska perspektivet

Södertälje – Ett anfall mot Stockholm från Mälaren
Generalmajor Urbanowitz som befann sig i Södertälje var ansvarig för försvaret av hela
Södermanlandskusten. 24 Han hade givit order om att all tillgänglig truppsammandragning
skulle göras till Södertälje under måndagen den 20 juli. Varför agerade militärledningen
på detta sätt, som var att medvetet offra orterna runt huvudstaden?
Förklaringen är att Södertälje var en nyckelpunkt i försvaret av Stockholm. Södertälje
kanal fanns inte vid denna tid, men näset mellan Mälaren och Igelstaviken var så
grunt att båtar med lätthet kunde dras över till Mälaren. Om ryssarnas militäroperation
hade lyckats skulle ett anfall kunnat ske från Mälaren mot Stockholm. Hade sedan
det ryska kavalleriet kunnat slå sig igenom där hade landsvägen mot huvudstaden legat
öppen. 25 Ryssarna med sina galärer kunde i ett sådant scenario ha härjat och skövlat
runt Mälarens stränder. I så fall hade många kulturbygder gått ett grymt öde till mötes.
Militären var mycket medveten om denna ytterst farliga situation.
Innan vi helt övergår till händelserna i Södertälje, finns en viktig del att kartlägga.
Hur tog sig den ryska eskadern från Trosa till Södertälje? Var det väster eller öster om
ön Mörkö? I den redogörelse som generaladjutant Kulbas avgett sägs att han på natten
mellan söndagen och måndagen den 19 och 20 juli varit iland vid Fituna i Sorunda
socken. Där träffade han ryttmästare Hårleman som var posterad med 80 kavallerister för
att se var ryssarna tänkte landstiga: 26 ”Men ingen fiende kom thit til Sohlen gick up.” 27
Anledning till att Kulbas och Hårleman inte såg ryssarna var att dessa valde sundet
och farleden mellan Hölö (fastlandet) och Mörkö (ön). Bekräftelsen om att den första ryska
eskadern valde detta sund får vi av Johan Schoultz, kronofogde i Ytterjärna socken norr
om Hölö. Schultz hade uppbådat 393 man ur allmogen till att hålla vakt vid vårdkasarna
och Nibble by. Schultz redogjorde för tisdagsmorgonen den 21 juli att ”därest de äfwen
stog den 21 julii då fienden Ryssen inföll och med sine Galejer gick där förbi til Södertellje.”
28 Ryssarna passerade sålunda sundet mellan Hölö och Mörkö. Av detta kan
24
25
26
27
28
Lewenhaupt, s. 598. Christoffer Cypranius Urbanowitz var överste för ett polskt
kavalleriregemente och kom i svensk tjänst 1702 och följde Karl XII på de stora
fälttågen och var med vid Bender. Han fick avsked 1719 och gick i rysk tjänst
där han erhöll generals rang.
Detaljberättelserna är hämtade från Olofsson, s. 414 ff samt Äldre kommittér 84,
Riksarkivet Marieberg.
Lewenhaupt, s. 317. Paco Hårleman, då 25 år, blev 1719 ryttmästare vid Upplands
tremännings kavalleriregemente, 1719 kapten och 1759 överstelöjtnant. Han adlades 1751.
Äldre kommittér 84, Riksarkivet Marieberg.
Ibid.
41