Spännande stenplatser i Storvretabygden. Galmmal kultursten och stenhuggning. Del 2 Borrkluvet stenmaterial. Sven-Inge Windahl 2018

I kanten av en stenkulle nära kolonilottsområdet i Lyckebo ligger en ganska låg splittrad sten. Stenen
har inte spruckit sönder spontant. Det kan vi förstå av märken (borrännor) efter ett borrhål som finns
i mitten av stenen. Den har alltså först borrats och sedan kilats sönder i bitar. Inget stenmaterial tycks
dock ha förts bort i det här undre lagret. Men stenen kan naturligtvis ha haft ett övre lager som tagits
bort. Både i skogsmark, hagmark och på olika impediment i fältlandskapet hittar vi ofta block som är
kluvna genom kilning i ett enda mittställt klyvborrhål. Allt kluvet stenmaterial ligger ofta kvar på
platsen. Och många gånger har klyvningarna skett i ganska oansenliga block som rimligtvis inte
lämpar sig för framhuggning av användbara stentsstycken. Kanske har huggningarna skett utifrån
helt andra syften än att producera husbehovssten. Ärligt talat är det många - förvånansvärt många -
klyvplatser, som har problematiska inslag, som talar mot deras användning som husbehovsstentägter.
I nästa avsnitt ska vi uppmärksamma en sådan kategori av kluvna block, som knappast varit
husbehovsstentägter.