Spännande stenplatser i Storvretabygden. Galmmal kultursten och stenhuggning. Del 2 Borrkluvet stenmaterial. Sven-Inge Windahl 2018

Blockets baksida är släthuggen och helt vertikal. Och i stenytan sitter ett tydligt borrhål - helt glatt på
insidan. Djupet är ca 10-12 cm. Och det stämmer precis med djupet på röjstenarnas dubbhål. Men det
finns inte en chans - inte ens i modern tid - att man skulle ha släpat upp ett så här stort och tungt röjblock
från åkerfälten. Vi talar nämligen om en av fältlandskapets mest svårtillgängliga stenkullar. Men
nedanför blocket finns en mindre röjd terrass som någon gång kan ha hyst ett hus. Kanske har blocket för
att lämna plats på terrassen dubbats och förts till sin nuvarande plats. Alternativt kan det ha funnits
någon installation (t.ex. en ledningsstolpe) på stenkullen. Och man kan då ha borrat i blocket för att sätta
fast ett stag. En tredje möjlighet är att borrhålet borrats för att markera att just den här stenplatsen är ett
gränsmonument.
Med hjälp av våra tre förklaringsförsök har vi faktisk identifierat tre olika borrhålsfunktioner, som inte har
det minsta med sprängning eller klyvning att göra: för dubbning i samband med stenröjning, för
fastsättning av olika föremål (t,ex. en låsanordning i en portstolpe) och för gränsmarkering.