Spännande stenplatser i Storvretabygden. Galmmal kultursten och stenhuggning. Del 2 Borrkluvet stenmaterial. Sven-Inge Windahl 2018
Traces of the use of stone splitting using old, manual drilling techniques in forest and field in the neighbourhood of Storvreta village (Uppsala county, Sweden).
Traces of the use of stone splitting using old, manual drilling techniques in forest and field in the neighbourhood of Storvreta village (Uppsala county, Sweden).
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Om det inte funnits inslag av borrteknik i form av borrännor så skulle man kunna gissa att det rört<br />
sig om boplats- eller kultplatsskyltande blockarrangemang från sen stenålder eller tidig bronsålder.<br />
Men borrännor efter klyvborrhål har rimligtvis inte mer än 500 år på nacken. Och borrännorna på<br />
stenmonumenten kan förstås vara betydligt yngre än så. Men varför har man då under senare<br />
århundraden skapat monument av borrkluvet <strong>stenmaterial</strong> ute i markerna <strong>och</strong> till <strong>och</strong> med långt<br />
inne i den avsides liggande Storskogen? Det rimligaste svaret är att det måste röra sig om<br />
gränsmarkerande stenmonument. Och kanske ska borrännorna inta bara uppfattas som en bieffekt<br />
av det använda klyvhantverket. Kanske har de också ett signalvärde, som anger att monumentet<br />
markerar en viktig gräns (bygdegräns eller ägogräns) som upprättats <strong>och</strong> garanteras av en mäktig<br />
myndighet. Vi har ju redan tidigare stött på en sådan trolig funktion hos borrännor i föregående<br />
avsnitt, där vi beskrev kombinationsplatser, där borrännor tillsammans med andra spektakulära<br />
block antagligen markerade gränser i landskapet. Den tolkningen stärks av att borrännorna sitter<br />
tydligt exponerade på släta sidor, som drar till sig uppmärksamheten. Det finns naturligtvis<br />
ingenting som hindrar att spektakulära skyltarrangemang, som varit funktionella för flera tusen år<br />
sedan, återanvänts <strong>och</strong> omformats till gränsmarkörer med hjälp av borrteknik. Det måste ju rimligvis<br />
ha varit mumma för gränsmarkerare att kunna utnyttja spektakulära skyltblock i gränsmarkerande<br />
syfte. Skyltarrangemang, som varit funktionella i två vitt skilda tidsepoker, brukar jag ibland<br />
benämna som 2-fas - monument.<br />
Vi vet ju inte med säkerhet hur borrtekniken kunnat etablerat sig inom den profana <strong>stenhuggning</strong>en.<br />
(se avsnittet 11 om borrännornas ålder nedan). Möjligen kan det vara så att borrklyvning initialt<br />
användes bara i gränsmarkerande syfte. Och kanske har den därifrån spridit sig till den profana<br />
<strong>stenhuggning</strong>en. Det skulle ju kunna innebära att borrännemonumenten i Storskogen <strong>och</strong> på andra<br />
platser skulle kunna vara äldre än de klyvplatser, som vi ser i närområdet kring gårdar <strong>och</strong> byar <strong>och</strong><br />
som vi tolkar som husbehovsstentägter.
Change language